Wennerholm: Jag tror jag drömmer – största svenska knallen
Uppdaterad 2024-06-11 | Publicerad 2024-06-10
ROM. Sitter här i Rom och undrar om det är ett svenskt sprintunder på väg.
Henrik Larsson som förste svensk i en EM-final på 100 meter sedan 1974.
Och nu Julia Henriksson i EM-final på 200 – för första gången sedan Linda Haglund blev sjua i EM-finalen i Prag för 46 år sedan.
Och sedan Erik Erlandsson superknall och fjärdeplats i herrarnas final på 200 meter.
Jag tror jag drömmer.
Så här bra har svensk sprint aldrig mått tidigare.
Det har bara exploderat här i Rom, ungefär som Erik Erlandsson gjorde från svårsprungna bana 1 i herrarnas 200-metersfinal.
Det är EM:s största svenska knall hittills. Erik har nyss fyllt 20 år och fått en raketstart på vuxenlivet som sprinter.
Han som åkte ut och in i finalen och till slut tog sig dit sedan en envis och arg Kajsa Bergqvist läxat upp halva juryrummet här på Olympiastadion och sett till att Erik fått en plats på den lediga bana 1. Inte den lättaste att springa från.
Men som han gjorde det.
Då hade jag precis hunnit smälta att Julia Henriksson pressade sig förbi cypriotiskan Olivia Fotopoulou i damernas semifinal på samma 200 meter, tog andraplatsen och gick direkt till final bakom schweiziska stjärnan Mujinga Kambundji.
Det enda som saknades var att hon slog Lindas rekord.
När det ändå var så nära.
Nu tangerade hon hennes 22.82 som är det äldsta svenska rekordet på damsidan.
De nya svenska sprintframgångarna är det roligaste som hänt på detta EM; där det var ovanligt mycket jämmer och elände de första dagarna.
Men nu går jag omkring här med ett enda stort leende.
Det väcker inga medaljdrömmar inför tisdagens final, då motståndet känns alltför tufft.
Även om man aldrig ska säga aldrig.
Men den snart 24-åriga Julia Henriksson har tagit klivet in i finrummet.
Hon är speciell av en annan anledning också.
Hon slutade nämligen med friidrotten som 15-åring för att koncentrera sig på gymnasiestudierna och tävlade inte alls på två år, innan hon gjorde comeback i tre små lokala skånska tävlingar.
Men så ville hon ge det en chans till och var tillbaka på allvar igen som 19-åring.
Nu tränas hon av Sveriges förre förbundskaptenen och tränarlegendaren Kenth Olsson, 79.
Mannen som stod bakom Johan Wissmans enorma framgångar, som gav ett EM-silver på 200 meter i Göteborg 2006 och en VM-final på 400 meter i Osaka 2007.
Nu kan det vara på väg mot något stort igen, även om en medalj redan här i Rom kanske är att hoppas på för mycket.
Men det kommer ett nytt EM i Birmingham 2026.
Julia ska naturligtvis också få en OS-biljett till Paris i sommar.
Just nu är hon inkvalad på en 24:e plats på rankingen i en gren med 48 lediga platser och hon kommer säkert klättra efter den här framgången.
Men talar vi om ett globalt perspektiv så är det fortfarande en bit till en finalplats i ett OS eller VM.
Men vi ska inte glömma att Julia redan skrivit historia den här säsongen, då hon blev första svenska under drömgränsen elva blankt på 100 meter.
Den 18 maj sprang hon på 10.95 vid nordiska mästerskapen i Malmö, men med mer är dubbelt tillåten vind i ryggen (+4,1).
Därför godkänns den inte, men bara att få benen att gå i de farterna är ett tecken på vad som kan hända i framtiden.
Med de här framgångarna i ryggen kommer det också att öppna sig nya möjligheter att komma in på större tävlingar med bättre motstånd.
Precis som i Henrik Larssons fall.
Framgång föder framgång.
Men det svenska sprintframgångarna i EM stannar inte där.
Jag såg en 18-årig Nora Lindahl springa hem ett sensationellt guld i junior-EM i Jerusalem förra året, efter att ha sänkt sitt personliga rekord med nästan en halvsekund på två dagar i försök och final.
Nu var hon fem hundradelar från att bli en andra svenska i EM-finalen.
Hon sänkte personliga rekord med 24 hundradelar de här EM-dagarna, från 23.13 till 22.89.
Och hon är bara nitton.
Det gör totalt tre svenska sprinters i final här i EM och en på tröskeln.
Och två fjärdeplatser avprickade – så här långt.
Det har aldrig hänt förut. Inte ens i närheten.
Det är det kanske mest imponerande rekordet.