En kvarglömd cykel säger mer än tusen ord

Marcus Leifbys nyhetsbrev vecka 13

Marcus Leifby

Det har gått en dryg vecka sedan Brynäs IF omvandlades till ett ishockeyallsvenskt lag i ett av svensk idrotts kanske mest brutala omformateringsprogram – ishockeyns egenkonstruerade seriemekanism, känd som skärselden och skyddad hos Patent- och registreringsverket där jag antar att Anders Larsson också sitter i styrelsen.

Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl – helt gratis! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!

Tillståndet förändras. Tv-pengarna försvinner spårlöst, som en svensk statsminister under en inflation. I stället för lördagsmatcher mot Leksand väntar fredagsmatcher mot Östersund. Ingenting är som vanligt trots att allting är som vanligt. Arenan står där den står, Gavleån flyter genom stan, luften går fortfarande att andas. Fram till för bara några dagar sedan stod också den sparkade tränaren Mikko Manners cykel kvar på den plats han lämnat den. 

Det var Magnus Hägerborn, boende på samma gata som Manner, som uppmärksammade den övergivna cykeln på Twitter. 

helskärm

Ordentligt låst men täckt av snö stod den där ensam ute i kylan, kusligt talande.

Att vara ishockeytränare är för många att vara ett flyttlass. En tränare kan bli oönskad över en natt, de får sparken och körs iväg med pirra, plötsligt är de borta från staden där de levde och verkade. Manner försvann som en vind och ännu har ingen fått tag på honom. Han har inte berättat om sina känslor, vart han tog vägen, om han följde Brynäs kval eller hur han upplevde allt som hände.

Jag har skickat ett sms till hans finska nummer men inte fått svar. Cykeln fick mig makabert nog att tänka på Tjernobyl, där många invånare tvingades lämna sina hem hals över huvud efter kärnkraftsolyckan. I många lägenheter stod allt orört i många år. Tvätt kvar på torklinan, en tekanna på spisen, kanske ett par skor för ovanlighetens skull ordentligt uppställda på skohyllan.

Tjernobyl och Brynäs, inga jämförelser i övrigt.

Manner cyklade till jobbet nästan varje dag och bilden på den kvarlämnade cykeln fyllde mig med vemod. Den fick mig att tänka på att det fanns en tid då en glad och obekymrad finsk ishockeytränare hoppade upp på sin cykel och trampade till sitt arbete. Kanske visslade han på ”Höstvisa” när han vajade fram över höstgolvet i Gävle, det är inte osannolikt att han efter en skön seger glatt vinkade åt någon på vägen. Plingade i ringklockan. Släppte styret när han kom upp till Gavlehovsvägen.

Två veckor efter att Manner avskedats finns nu inga spår kvar, åtminstone inte i stadsbilden. Ett par dagar efter Magnus tweet om den övergivna cykeln åkte någon från Brynäs kontor ner på stan för att konfiskera den. Kanske var det den ”analysgrupp” som Brynäs tillsatt första arbetsinsats. Ett första städtag. Enligt uppgifter står cykeln nu på kansliet och väntar på en ny ägare, ny tränare.

Jag tycker att den kunde fått stå kvar ett tag till. Som en påminnelse om att allt inte varar för evigt. Att ishockey kan vara ett oförklarligt opium ena dagen och något djupt oangenämt nästa. Och att det så måste få vara.

Lästips!

Tv-sporten har fått en ny chef och det blev inget nytt, häftigt namn (även om det fanns några sådana bland de sökande, har jag förstått) utan Max Bursell som många trodde skulle fortsätta axla Kjell Anderssons mantel som redaktionens grå eminens. I en krönika tecknar den nye sportchefen en direkt dystopisk framtidsbild av sport-tv även om några kommentatorer med fördel fick bytas ut mot AI-kommentatorer. Siri, tar du ballongtennisen på SM-veckan? 

—

Gävle, Malmö, Forshaga, Hovet, Södertälje, Karlstad, det flängs en del när ishockeyslutspelet pågår och överallt träffar jag så många oerhört trevliga människor. Häromdagen satt jag tätt intill Peter-Forsberg-på-förbundet-Peter Forsberg och hade, trots att jag vid något tillfälle varit lite frågande till förbundets insatser, en trevlig stund. Vi pratade bland annat om pjäsen ”Glenna – en hockeysaga” på Oktoberteatern. Pjäsen handlar om Södertälje som stad och ishockeystad, om 80-talets framgångar och om begåvningen Glenn Johansson som tog SM-guld med SSK 1985 men också gick bort 2014 endast 58 år gammal efter hårt leverne. Pjäsen spelas två kvällar till, gå och se den om ni kan, jag önskar så mycket att jag hade tid.

—

Veckobreven var bättre förr.

Vi hörs!

/Leifby

Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl – helt gratis! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!