Jag har aldrig hört ett så tyst Anfield som det i går
LIVERPOOL. Alle man i livbåtarna.
Även de största och vackraste skeppen kan börja läcka som såll, och nu är det flytvästar på i Liverpool.
Det har inte stormat värre i Mersey River sen 1987.
Jag kommer inte undan den vinkeln eftersom det utspelas en fantastisk syn rakt utanför mitt hotellfönster. Det är midnatt, svensk tid, och just nu lägger den formidabla atlantkryssaren Queen Mary 2 ut från kajen. Hon bränner av en kaskad av bländande fyrverkerier, tutar några gånger så att fönstret skakar och rör sig sakta söderut genom Mersey, på väg till Southampton, mot vidare äventyr långt borta på andra sidan havet.
Hon är stor som en skyskrapa som välts på sidan, tusen upplysta hytter glittrar mot vattnet. Det är en magnifik syn. På kajen står folk och vinkar adjö. Det är som i en film.
Ombord är det mest rika amerikaner, och vem vet, två av dem heter kanske Tom Hicks och George Gillett. De äger Liverpool FC. De tog möjligen sista chansen att fly stan i natt.
Jag såg att åtminstone Gillett var på Anfield när Liverpool föll med 1–2 mot Lyon. Han i sin tur bör ha upptäckt banderollen som vecklades ut på The Kop:
”Tom & George tell lies”.
Queen Mary 2 är ju i alla fall en tryggare båt än HMS Liverpool, som har gått på fyra raka minor. Det har inte hänt på 22 år.
Det är sprickor här och var i det stolta
gamla skrovet och vad det handlar om för alla ombord är att sätta i gång och ro nu. Och ro för glatta livet om Liverpool ska ta den här säsongen i hamn.
Aldrig hört ett så tyst Anfield
Det är ju inte bara de ekonomiska problemen och förtroendeklyftan mellan LFC-fansen och ägarna, det har uppstått mer handfasta och tydliga problem ute på själva spelfältet.
Jag har aldrig tidigare hört ett så tyst och nedstämt Anfield som i går, åtminstone inte i en Champions League-match. Enda gången publiken vaknade till ordentligt var när Rafa Benitez bytte ut målskytten Yossi Benayoun mot Andrej Voronin. Då buades Rafa ut, högt och tydligt och samfällt. Det var en synnerligen kraftig demonstration mot spanjorens omdöme.
När Lyon strax efteråt, efter 90+1, sprang igenom i matchens vackraste anfall och gjorde 1–2 (Delgado, elegant framspelad av den lysande Govou), var det på nåt sätt symptomatiskt:
Lyons båda mål gjordes av inhoppare. När Benitez bytte ut sin farligaste offensiva kraft förlorade han matchen.
Nu hade i och för sig Benitez tvingats byta ut en skadad Steven Gerrard redan efter 24 minuter, chansningen höll inte, och den enkla vägen att förklara Liverpools förlust är förstås att peka på frånvaron av Fernando Torres och kapten Gerrard.
Men läget är mer kompilcerat än så. Fyra raka förluster nu. Manchester United hemma på söndag. Bortamöte med Lyon i nästa CL-omgång. Ett Pool som ser trött och fantasilöst ut. En manager som saknar täckning för två skadade stjärnor – trots att han köpt 67 spelare på fem år.
Om Liverpool missar att gå vidare från den här CL-gruppen kan det få ödesigra konsekvenser, både ekonomiskt och sportsligt. Alle man i livbåtarna, alltså.
För många motorer som hackar
Nu var situationen ungefär lika pressad säsongen 2007-08, om jag inte missminner mig. Liverpool hade förorat mot ett annat franskt Olympique-lag, Marseille, i europaspelet och var illa ute. Sen föll man också mot Man United hemma i den efterföljande ligaomgången.
Det redde ut sig då, Pool gick till semifinal i Champions League, och vi ska inte döma ut möjligheten till uppryckning den här säsongen heller.
Men nånting säger mig att det är ostadigare på alla fronter nu. Det är för många motorer som hackar i maskinrummet. Allt från frågetecknen kring Benitez matchning av laget, till bristen på kreativa mittfältare, till saknaden av Alonso, till osäkerheten i försvaret (särskilt på fasta situationer) och den ständiga oron kring klubbens ekonomi och eventuella försäljning.
– Om vi slår United på söndag kan det betyda att det vänder åt rätt håll för oss, försökte Jamie Carragher i natt.
Nja, vi vet alla hur lång sträcka som behövs för att vända en jättebåt. Det är inte säkert att Mersey River räcker till.