Familjefejden
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-29
Oavgjort mellan far och son: Nu slipper vi skärma av garaget
SANNAHED. För Kumlaborna blev elitseriepremiären i speedway något av en religiös upplevelse.
Fadern mot sonen på den heliga sanden.
– Tur att det blev 1–1 mellan oss. Nu slipper vi skärma av garaget, säger Indianernas Simon Gustafsson efter prestigemötet med pappa Henrik.
När Henrik Gustafsson skrev på för Rospiggarna hade han hunnit med 23 säsonger i Indianerna.
Det har, förstås, satt sina spår.
38-åringen insåg det när han för första gången kom till Kumla motorstadion som motståndare.
– Det kändes lite konstigt. När jag skulle byta om gick jag in i fel omklädningsrum. Annars var det som vilken match som helst, säger ”Henka” till Sportbladet.
Närkontakt i fyra varv
Det var det inte för publiken. Folk gick man ur huse för att se matchen i matchen, den mellan Henrik Gustafsson och hans 18-årige son. Större publik (5 033 personer) har inte räknats in sedan början av 1990-talet, då Indianerna tog två raka SM-guld.
Simon vann det första prestigemötet, som bjöd på närkontakt i fyra varv.
– Det blev lite trångt i första sväng, men det är som det ska vara. Jag kom åt hans hjul, så lillfingret på handsken är borta, säger Henrik Gustafsson.
”Jag var övertänd”
Farsgubben tog revansch i det första nomineringsheatet, som han ledde från start till mål. Under ärevarvet hyllades han som om han tävlade för Indianerna. Det är ingen tillfällighet att hans idolbild fortfarande pryder väggarna i klubbhuset.
– Skönt att indianfolket hejade. Det var den enda starten jag fick till. Jag hade fart i grejerna, men åkningen stämde inte. Jag var övertänd, säger ”Henka”.
Lagmatchen var inte lika spännande. Indianerna dominerade fullständigt och tog fem femettor. Rospiggarna bara vann ett av de 16 heaten.
– Vi har ett bra lag på papperet. Nu har vi visat att vi är bra i praktiken också. Vi kan gå riktigt långt, säger Simon Gustafsson.