”ElkY” banar väg för ny professionalism
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-23
om hur ett av de ledande franska pokerproffsen, Bertrand ”ElkY” Grospellier, numera reser och tävlar uppbackad av ett helt entourage av folk.
De inte bara ansvarar för
”Hela vårt team kretsar kring, utan han kan också lägga upp taktik och strategi ihop med teamet – och självklart sköter de allt praktiskt, som att boka hotell och flygbiljetter.
Ett stall av springpojkar
Greppet är förstås inte nytt: inom schack omger sig de stora stjärnorna alla sedan årtionden med ett stall av sekonder, managers och ”springpojkar”. Redan i VM-matchen 1908 mellan Lasker och Tarrasch hade de två hjälp av respektive Semjon Alapin och Heinrich Wolf med öppningsanalyser, och förre världsmästaren Garri Kasparov kunde periodvis ha långt över ett dussin personer i sitt följe.
Men det är ett intressant nytt fenomen inom poker, denna kombination av ytterligare höjning av stjärnkvaliteten hos några individer och en målmedveten totalfokusering på att vinna pokertävlingar.
”Jag partajar inte före turneringen”, som Grospellier kommenterade i media inför årets EPT på Bahamas. ”Jag festar när jag har vunnit.”
Tanken går osökt till andra sporter som tennis, tungviktsboxning och Formel 1, där de tävlande också är i centrum för mångas omsorger. Eller varför inte till Hollywood och filmens största?
Kommer vi att få se mera av detta stalltänkande inom poker, nu när Grospellier visat vägen?
Svaret är otvivelaktigt ja; och skälen är två, de sanslösa pengar som numera står på spel i de tunga turneringarna, och den rock’n’rollstatus som vinnarna uppnår i dag... fjärran från det tidiga 1900-talets illegala road games, där deltagarna ständigt tvingades hålla sig undan såväl rånarligor som den lokale sheriffen. Denna status kommer i sin tur att i framtiden dra ännu större externa sponsorer – och ställa än hårdare krav på dem som blir sponsrade.
Att vara professionell
De inom dagens unga svenska spelargeneration som siktar högt och långt är förtjänta av att studera Grospelliers exempel. Inte minst gäller rådet de enstaka personer som jag då och då ser komma invacklande en timme eller två efter turneringsstarten, och vars solglajor främst tjänar till att dölja blodsprängda och sönderpartajade ögon. De skulle må bättre av att ta till sig den nya professionalismen.
Dan Glimne