Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Ingrid, Inger

27 minuter – 2 mål – 1 dag på jobbet

Wennman: Kvalitet – som Cesc och Rooney – gör dig sällan besviken

LONDON. Och här pågår de stora ­bytesdagarna.

Det som inte duger, det som suger, det som är för stort, för smått, för grått, för rött, för surt, för sött, lämnas tillbaka.

Men vem vill byta bort de hårdaste, dyraste paketen – såna som Cesc ­Fabregas och Wayne Rooney

Å maj gaaad, Christmas Sale!

Vrålar några miljoner londonbor ihop med en miljard turister och stormar ­Debenhams, Marks&Spencer, Selfridges och de andra varuhusjättarna på Oxford Street, sen tar de allihop tunnelbanan till Knightsbridge för att kunna åka hem (till Sverige, exempelvis) med den största statussymbolen av alla: en grön platspåse som det står Harrods på.

De som är smartast har köpt en dyr kostym veckorna före jul, fått ett kvitto på ­bytesrätt inom 28 dar, åkt tillbaka i mellandagarna och meddelat att kostymen i­nte passar. Just då har kostymen råkat sänkats till halva priset. Så nu kan de åka hem igen med två stycken.

Som ett avsnitt ur High Chaparral

Det är ett avsnitt ur High Chaparral. Det är seriös stampede. Det är mycket svårt att andas. Det är som att stoppa huvudet i en stack med rödmyror.

Så mellandagsrea?

Nej, jag föredrar mellandagsresa.

Jag såg Fulham–Tottenham i lördags, Arsenal–Aston Villa i går och tänker fort­sätta trotsa den undermåliga brittiska ­logistiken med tre live-matcher ytterligare de tre kommande dagarna.

Om det inte hamnar en isdroppe på en tågräls nånstans. Då är det bara att glömma.

Medan turisterna kör sitt race ­ägnar jag mig alltså åt fotboll, och nog märks det att det är långhelg:

Det gamla tappra Drevet – de engelska toppkrönikörerna som styr sporten i det här landet – har, som det brukar heta, lyst med sin frånvaro.

Jag träffade Laptop på Craven Cottage i lördags, såg Eleganten som hastigast på Emirates i går – men ingen Luffarn, ingen Skelettet, ingen Mr Bison, ingen Babyface, ingen Schalkalen, ingen Howard från The Sun... inte ens Mr-först-i-kön.

Alla verkar ha tagit ledigt i mellandagarna.

Kopierade Svensson

De kanske har fattat för länge sen:

Slösa inte energi på att tränga dig med pöbeln. Det är ändå samma gamla regler som gäller. Du kan aldrig lura nån i mellan­dagarna, kvalitet är kvalitet...och de ­finaste varumärkena gör dig sällan besviken.

Som Cesc Fabregas, Arsenals genialiske mittfältare, som hoppade in efter 57 minuter mot Aston Villa (han har varit lårmuskelskadad).

Han gjorde 1–0 mot Aston Villa på en frispark som var absolut klockrent lik den som Anders Svensson satte mot ­Argentina i VM 2002, sen gjorde han en sanslös djupledslöpning och sköt 2–0 på Theo Walcotts passning. Därefter gick han av igen, skadad på nytt, innan Abou Diaby sköt 3–0.

Cesc blev alltså inbytt, dubbel målskytt och utbytt på mindre än en halvtimme.

Som Wayne Rooney, som var inblandad i alla fyra målen när Manchester bortaslog Hull med 3–1.

Han bar skulden till baklängesmålet, men efter det spelade Rooney som en ­besatt människa. Passningen fram till ­sista målet (Berbatov) var sanslös.

Eller som...ja, Arsenal och Manchester United i allmänhet.

Båda kom undan med smickrande siffror mot Villa och Hull, motståndare som spelmässigt förtjänade bättre.

Men det är ju så det är...det handlar om hårda, dyra paket. Det går aldrig att kompromissa med kvalitet.

Följ ämnen i artikeln