”Det sa bara klick när vi träffades”

Elisabet Hoff

De förlamades - och tog sig upp på hästryggen igen

Kerstin Larsson Englund tvättade fönster och föll fyra våningar.

Anita Johansson kastades ur en travsulky.

Sandra Karlsson kraschade i 180 kilometer i timmen.

Gabriella Löfs häst skrämdes av en traktor.

Alla blev förlamade – och fick livsgnistan tillbaka av hästarna.

Nu slåss de för Sverige som pararyttare i VM.

Gabriella Löf kunde inte ha fått en bättre 60-årspresent än att få rida VM.

När hon red ut från dressyrbanan på måndagen möttes hon av lagkamraterna. Då kom alla känslorna.

– Osannolikt och fantastiskt, säger hon.

Att regnet öste ner ritt märkte hon knappt. Hemma på Gotland har hon tränat i 20 sekundmeters storm och använt fåren som rundningsmärken.

Det blev en mjuk och harmonisk ritt med Dorino.

– Det sa bara klick när vi träffades första gången för två år sedan, berättar Gabriella om sin häst när Sportbladet träffar paralaget på VM:s vackraste arena, La Praire Racecourse.

”Föll rakt ner i asfalten”

Hon sitter i sin rullstol, men kan stå med hjälp av käpp. Så var det inte 1991 när hon skallskadats och varken kunde tala eller gå.

– Min häst blev skrämd av en traktor. Jag föll rakt ner i asfalten, berättar hon.

Efter några månader på sjukhus åkte Gabriella hem för att avsluta ryttarlivet med att upplyft på sin häst.

– Vi bara stod helt still. Jag satt barbacka och kände hur hästen andades. Då visste jag att det här var grejen. Jag såg lycklig ut men kunde inte säga att det var för att jag bestämt mig, att jag skulle på´t igen.

”Ridning är den bästa rehab som finns”

Orsaken var två små barn, 10 månader och 2 år.

– Det handlar om starka drifter, som ett sto med föl. Jag ville hem och tillbaka och ridning är den bästa rehab som finns, säger Gabriella.

Hon har nu avverkat tre OS och snart sitt andra VM.

Sandra Karlsson, 30, gör sitt andra mästerskap efter debuten i EM förra året.

Fredagen 13 maj 2005 satt hon i en bil som i 180 kilometer i timmen kraschade in i en lyktstolpe. Av bilen blev bara skrot.

Sandra hölls djupt nedsövd och reagerade inte på något – utom när hennes hästskötare pratade om hästen. Då väcktes familjens hopp.

Kunde inte svälja

När hon vaknade var hon delvis förlamad och kunde varken svälja, hosta eller prata.

Läkarna var pessimistiska och behöll Sandra på sjukhus i nästan ett år. Drömmen att komma tillbaka i sadeln höll gnistan vid liv och efter tre år lyftes Sandra hjälp upp på en häst. Hon hade besegrat sig själv.

I Caen strålar det om tävlingsmänniskan Sandra.

– Det här och hästarna är mitt allt, säger hon.

Kerstin Larsson Englund, 42, gör sitt fjärde VM.

För 21 år sedan putsade hon fönstren hemma i lägenheten i Krylbo.

– Jag skulle bara sträcka mig efter sista fläcken, säger hon.

Från början var hon helt förlamad från midjan och ner. Nu kan hon stå upp om hon håller i sig. Det tackar hon ridningen för:

– Den har hjälpt mig jättemycket med bålstyrka och balans.

Tävlingar är moroten, men vardagen hemma på gården och jobbet i stallet ändå det viktigaste.

Anita Johnsson, 44, har ett EM-brons från 2011 och var nia i London-OS. Nu har hon en ny häst och säger:

– Ett realistiskt mål är att komma i mitten.

Anita har alltid sysslat med hästar. 1990 när var hon ute på en träningsrunda med en travhäst som föll i sken. Hon kastades ur sulkyn, skadade ryggkotpelaren och var till en början totalförlamad.

Ändå längtade hon hela tiden tillbaka till hästarna.

– Det är ett privilegium att vara här, säger hon.