MYSTERIET
Peter Wennman: Nu måste Rafael Benitez sluta envisas med sin konstiga coachning
LONDON. För 29 månader sen, i Istanbul, Turkiet:
Seger mot Milan i Champions league-finalen, ett av de vackraste ögonblicken i Rafael Benitez liv.
I går, i samma stad, stryk mot Besiktas med 2–1.
Är det nån som bör besiktas nu är det Rafael Benitez.
Det stolta Liverpool, fem gånger europamästare och i final så sent som i våras, vacklar blödande mot repen i sin Champions League-grupp.
Bara en poäng på tre matcher, The Reds måste sannolikt vinna sina tre återstående mot Besiktas, Marseille och Porto för att ta sig vidare.
Det är klart det är möjligt. Men då måste det infinna sig nån slags harmoni, trygghet och spelglädje i den grupp av stjärnspelare som just nu uppträder ganska villrådigt.
Många, och jag tillhör dem, klandrar managern Rafael Benitez för denna villrådighet.
Det måste vara nog nu, nog med konstiga laguttagningar, nog med byten som ingen begriper, nog med byten som aldrig sker, nog dribblande med uppställningen, nog bollande med spelarnas trygghet, nog med taktiskt mumbo-jumbo.
Allt det ovansagda går ut över passionen, den passion som gjorde Liverpool till CL-mästare 1995 – trots att den truppen var tunnare.
Om jag inte tar fel så har Rafa Benitez bara använt samma lag i två matcher i rad på de 162 (!) senaste.
Den enda gången han behöll samma startelva var när alla förväntade sig att han skulle byta ut några spelare.
Benitez är envis som en gris
Vi har egentligen tjatat tillräckligt om det här rotationssystemet, om dess fördelar och nackdelar. Men det har gått för långt nu, det tycks ha blivit personlig prestige av det hela och Rafael Benitez står nu allt ensammare mot en växande grupp arga liverpoolfans.
Det är som om Benitez, envis som en gris, vill visa att han är ett nytänkande geni som tänker genomföra sin idé till varje pris. Sen får fansen klaga, sen får experterna stå frågande, sen får spelarna undra hur laget ska se ut i nästa match.
En jämförelse, om än inte helt adekvat:
När Leif Boork i hockeyns Brynäs, efter samma tjurskalliga mönster, började ställa över stjärnor, rotera spelare och skapa oro i gruppen blev det katastrof. Enligt uppgift lär till och med en av spelarna ställt sig upp och sagt:
– Tror du det här är nån jävla lekstuga, eller?
När ställer en liverpoolstjärna samma fråga till Rafael Benitez?
Jag vet inte hur mycket man kan klaga på hans laguttagning i Istanbul i går, Fernando Torres var till exempel skadad, men den här oron, klagomålen, spekulationerna och en del märkliga uttalanden från Benitez har legat som ett orosmoln över The Reds i veckor nu.
Laget är obesegrat i Premier League, vi får inte glömma det, men missnöjet gror ändå runt laget. Ska man klaga ska man göra det nu, inte när man har facit i hand, och det ska bli mycket intressant att se om den där förlustnollan håller över söndagens möte med det hysteriskt formstarka Arsenal.
Bara en enda spelare har fått starta i Liverpools alla ligamatcher hittills. Det kan jämföras med Manchester City, som haft sju permanenta i startelvan.
Kvalitén och storleken på trupperna spelar givetvis in, men det borde också ett begrepp som trygghet göra. Olyckliga spelare som inte vet om de får spela nästa match – eller med vem de i så fall ska försöka samspela – ger inga harmoniska lag.
Benitez idé bygger på att säsongen är lång och att han vill ha alla friska och fräscha när det drar ihop sig i vår. Men vad spelar det för roll om man har 40 fräscha lirare i slutet av säsongen om man ändå har tappat för många poäng på vägen?
Skador? Det hårda programmet i jul och nyår? Tja, kanske en anledning. Men vem vet det nu? Kanske lag som City och Aston Villa, de som går runt på minst antal spelare, går som tåget då eftersom de har hopsvetsade och samspelta lag?
Sågas av experterna
Benitez fick stenhård kritik av experter som Gary McAllister, Phil Thompson, Ruud Gullit och Glenn Hoddle i olika tv-studios i går. De menade också att Besiktas seger var fullständigt rättvis mot ett Liverpool som tycktes spela utan glöd.
Rafa Benitez sa:
–Vi kontrollerade matchen fullständigt.
Ruud Gullit fnös:
–En illusion. Man kontrollerar inte en match bara för att man har bollen mest. Besiktas visste exakt vad de skulle göra.
Hemmalagets Bobo kontrade sönder de röda, och först när Peter Crouch äntligen byttes in, med sju minuter kvar, fick Liverpool hål på Besiktas. Steven Gerrards underbara nick kom dock för sent.
Manager Benitez är illa ute nu, blir det stryk också på söndag kan de amerikanska ägarna Tom Hicks och George Gillett tappa tålamodet.