Bergström: ”Det största haveriet jag upplevt under ett vintermästerskap”

Kristoffer Bergström

RUHPOLDING. Bad ni om en sensation?

Vad sägs om att ettan kom tvåa och tvåan vann?

Det här är den största tekniska haveriet jag upplevt på plats under ett vintermästerskap.

I eftermiddag öppnade sig en språklig möjlighet som aldrig lär återkomma. En misogyn rubriksättares dröm. Ole Einar Björndalen satte sitt skott men tekniken strulade, så han fick ta en extrarunda och ödsla både energi och runt 28 sekunder.

Företaget som ligger bakom den felande tekniken heter Hora.

(Paus för att ni ska fila på er mest pubertala ordvits).

Så, då går vi tillbaka till sporten. Sveriges tre sista åkare gjorde en sensationell stafett. Sett till förutsättningarna är det makalöst att de var bland fältets snabbaste. Helena Ekholm har höjt sig från halvsjukling till medaljfavorit inför helgens sprint och framför allt jaktstart. Björn Ferry var stabil och Fredrik Lindström gjorde rätt som chansade de sista skotten för att hugga mot ett brons.

"Felade igen"

Jag vill inte kritisera Anna Maria Nilsson för att hon tappade en och en halv minut på förstasträckan. Det är en klar förbättring från genrepet i finska Kontilahti och hennes prestanda ligger ungefär där. Hon gjorde det hon skulle. Men hade vi haft en fjärde åkare i Ekholm-Ferry-Lindström-klass skulle vi haft medalj nu, kanske rent av guld.

Nu avgjordes guldstriden av Slovenien, Norge och en jurygrupp. När Ole Einar Björndalen sköt smyggluttade flera andra ledare. En av dem var förbundskapten Staffan Eklund, och han var säker på att den registrerade missen var en träff. Men systemet här felade igen, precis som ett liknande system gjorde i Nove Mesto.

"Vad hade hänt om..."

Det finns tekniska skillnader mellan Hora och rivaliserande Kurvinen, den första går på tryck och den andra på sensorer, men det där är irrelevant för mig. Det viktiga är att det funkar. Att slovenen Jakov Fak kan glida först över mållinjen, vänta tio sekunder på nästa åkare och sedan tvingas gratta honom till segern är generande för arrangörerna. Jag har varit på OS,alpin-VM, dubbla längd-VM och ett par Tour de ski utan att ha upplevt någon lika stor fadäs.

För vad hade hänt om Norge varit jagade? Om tyske Arnd Peiffer hade fått jaga i stället för att nu skjuta bort sig från ledningen?

Med det sagt: juryn fattade ett korrekt beslut. När haveriet väl hade skett var de tvungna att agera som de gjorde. Och de beslutade imponerande fort.