Stefan Holm: Djupt imponerande, Sandviken – ni är värdiga mästare
Uppdaterad 2012-03-26 | Publicerad 2012-03-25
Daniel Berlin öppnar en flaska champagne och fyller två glas.
Han överräcker det ena till Christoffer Edlund och behåller det andra själv.
– Det här är vi värda, säger lagkaptenen.
Sant, så sant. Jag kan inte föreställa mig mer värdiga mästare. Då syftar jag inte bara på de två, utan alla spelare och ledare i Sandviken.
Att Sandviken skulle bli svenska mästare förra året var ungefär lika överraskande som att tomten bankar på dörren den 24 december.
Truppen var så bra att laget egentligen bara kunde förlora.
Det var då det.
Efter fjolårets vargavinter slutade backbjässen Daniel ”Zeke” Eriksson, 37, samtidigt som superstjärnorna Daniel Mossberg, 30, och Misja Svesjnikov, 38, drog österut, till Dynamo Moskva.
Få trodde på SM-guld
Ersättarna var inte lika namnkunniga. Sandviken hittade en back med danskt påbrå i Skutskär (Jesper Hvornum, 26), en smålänning som saknade sin barndomskamrat (Johan Löfstedt, 25) och en förlorad son med hemlängtan i Bollnäs (Linus Forslund, 23).
När truppen var spikad trodde ytterst få att Sandviken skulle försvara sitt SM-guld och när Christoffer Edlund bröt fotleden i tredje grundserieomgången gav även de största optimisterna upp hoppet.
Ni vet hur det gick. Stålmännen slog Villa-Lidköping med 6–5 och avslutade ytterligare en säsong med guldhjälmar på skallen.
Jag är så djupt imponerad. I går befann jag mig på Uppsala slott med 16 bandykungar. De stod på en scen och sjöng ”We are the champions”.
Det lät inget vidare, men bilderna var väldigt, väldigt fina.
– Jag är så stolt över det här laget och det vi har presterat, säger Daniel Berlin.
Laget. Han pratar om laget. Christoffer Edlund, tremålsskytten, pratar om laget. I Sandviken pratar alla om laget.
Jag förstår dem.
Vi visste att ”Bella” är en världsspelare, att Erik Säfström kommer att bli det, att Edlund gör mål när han är hel, att Mikael Nilsson är pålitlig som ett schweiziskt kvalitetsur och att Linus ”Lusen” Pettersson, Johan Löfstedt och Joel Othén har mycket ogjort i landslaget.
Ungdomarna växte flera klasser
Vad vi däremot inte visste är att barn, ungdomar och unga män som Erik Pettersson, Joakim Bergman, Jesper Hvornum, Ted Haraldsson, Daniel Bäck och Rasmus Forslund skulle växa flera klasser under säsongen.
Sandvikens klubbmärke har blivit ett slags garanti för framgång, men glöm inte att föreningen har elitseriens yngsta trupp.
Snittåldern är 22,8 år, men det hindrade inte Sandviken från att vinna elitserien, kämpa ner Edsbyn i kvartsfinalen, förnedra Hammarby i semifinalserien och sänka Villa-Lidköping i finalen.
Ekonomin en nyckelfråga
Om klubben får ordning på sin ekonomi (vilket är möjligt eftersom huvudsponsorn Sandvik skänker en miljon och kommunen tydligen är villig att skriva av skulder) och kan behålla spelarna kan det här laget försvara SM-titeln i åtminstone tio år till.
Sandviken har dagens och framtidens lag, och det är det som firas på Jerntorget i dag.
Jag kan inte föreställa mig mer värdiga mästare. Då syftar jag inte bara på Daniel Berlin och Christoffer Edlund, utan alla spelare och ledare i Sandviken.