Käck: Doftar guld – men orkar han?
Uppdaterad 2016-08-13 | Publicerad 2016-08-12
”Ödet ligger i Stensons händer”
RIO DE JANEIRO. Kan man vara lite trött, lite sliten och lite ofokuserad men ändå slåss om ett OS-guld?
Tydligen.
Henrik Stenson är så pass bra – nu handlar det bara om att orka.
Lördagar kallas ”moving day” på golfspråk.
Det är nu det är dags att växla upp, trycka på gasen och dra ifrån konkurrenterna.
Fram tills nu har det handlat om att finnas med ”in the mix” – att placera sig någonstans där uppe på ledartavlan, att inte spela bort sig.
Som Henrik Stenson själv säger: ”Det här är ett maraton, inte en sprint”.
Ja, jo… Visst spelas tävlingen över fyra dagar, totalt 72 hål. Visst gäller precis samma förutsättningar som i vilken annan tävling som helst.
Men känslan är helt annorlunda nu.
Känslan är att det här bara handlar om en enda spelares förmåga (alternativt oförmåga) att orka hela vägen in i mål.
Orkar Stenson, så vinner han.
DET är verkligen känslan.
Ett namn som skrämmer
Två spelare ligger före honom nu, Marcus Fraser från Australien och Thomas Pieters från Belgien och det vore urbota korkat att påstå att de är dussinspelare, att de inte har något med guldracet att göra, för det har de.
Både Marcus Fraser och Thomas Pieters är bra spelare.
Men de är också spelare som aldrig – hittills i alla fall – presterat i de allra största tävlingarna, spelare som Henrik Stenson just nu är avsevärt bättre än.
Sveper man blicken över ledartavlan så är det egentligen bara Justin Rose på fjärdeplatsen, två slag bakom Stenson, som skrämmer rent namnmässigt.
Och visst, det här är golf. Allt kan hända. Häromveckan blev Jim Furyk den förste någonsin på PGA-touren att gå runt på 58 (!) slag och det var ju ingen som hade räknat med det.
På samma sätt som Jim Furyk trotsade alla odds skulle Marcus Fraser rent teoretiskt kunna avsluta OS med två nya 63-rundor och i så fall vinna i överlägsen stil.
Det är möjligt.
Men det är knappast troligt.
Hur jag än vrider och vänder på det här kommer jag bara fram till följande: Ödet ligger i Henrik Stensons händer.
Känner doften av guld
Han gick fredagens runda på 68 slag, tre under par, trots att spelet svajade, trots att han hamnade i trubbel flera gånger om och trots att han – vilket han själv erkände efteråt – inte har batteriet laddat till 100 procent eftersom han är sliten efter de senaste veckornas hektiska schema.
Kan man spela halvbra och ändå gå runt på tre under par, då säger det sig självt att man har något speciellt. En grundtrygghet, en stabilitet, att falla tillbaka på, något som de flesta andra här i Rio inte har.
36 hål återstår.
Stenson känner doften av guld.
Nu handlar det om att kämpa.
Och det är givetvis fritt fram att klaga på startfältet, att hävda att konkurrensen är usel eftersom de fyra högst rankade aldrig kom hit. Men betänk då att det finns flera stjärnspelare (som alla tar detta OS på största allvar) som är här, men som just nu ligger långt bakom en halvsliten Henrik Stenson.
Spelare som Rickie Fowler, Bubba Watson, Danny Willett, Patrick Reed och Sergio Garcia.
Att en svensk 40-åring ska slåss om ett OS-guld i helgen trots att han inte spelar på topp säger inte sådär värst mycket om tävlingens startfält.
Men det säger allt om hur bra Henrik Stenson verkligen är.