”Har fått en jäkla kick”

Kristoffer Bergström

Efter tuffa året – nu känner Hellner åter igen sig själv och förklaringen ligger i – älgjakten

helskärm

Det är jobbigt att bli bäst i världen, men jobbigare att sluta vara det. Glädjande nog tror sig Marcus Hellner, 27, ha hittat kärnan till förra vinterns besvikelser. 

Han jagar nu människan han var för två år sedan.

Han jagar inte älg.

Marcus tänker på frågan. Strax före VM i vintras kom han på artonde plats på paradgrenen 15 kilometer fritt, på mästerskapet blev han sjuttonde. Men hade älgjakten något med saken att ­göra?

Han tänker och svarar:

– Precis. Lite så var det.

Dagen före intervjun läser jag på den slumrande hemsidan marcushellner.se.

Där är bilder på kaffe och en jeep. Det står att Marcus intressen är att jaga, fiska­ och köra skoter. Ett av de sista inläggen upplyser om att han tävlade i 19 minusgrader i Finland år 2010 och kom fyra.

Sedan dess har Marcus Hellner förändrats mer än marcushellner. Han har varit på pallen i världscupen sex gånger och följt upp OS-guldet från Vancouver med VM-guld i sprint 2011.

Han slet sig upp till den absoluta toppen.

Och han knuffades ner.

Säsongen 2012-13 var en radda besvikelser. Hans två VM-silver i stafett får vintern att verka lyckad, men en närmare läsning tyder på att svensken hade halkat efter de bästa norrmännen och ryssarna.

Jag åker därför till en glaciär i norra Italien för att ställa obekväma frågor till Marcus Hellner. Har rivalerna sprungit ifrån honom? Vad krävs för att komma tillbaka?

Har han, hemska tanke, som 27-åring passerat karriärens topp?

På hög höjd oktober ut

Bilvägen från Merano till Val Senales är som en timmes raketfärd genom en kontinent. 

I dalen ståtar äppelodlingarna. Män i uppkavlat kör traktorer i solskenet, frukten i flätkorgarna ska bli apfelstrudel och must. Slingervägar leder genom tunnlar, förbi stupande klippväggar, till en alpsjö där lamadjur slappar mot vägräcket.

På 1 500 meter står hotellet där svenska landslaget stannar oktober ut, där luften doftar jord och grannhuset är bebott av getter. Förbi gröna kullar och alpbäckar till en linbana som lyfter från 2 000 till 3 200 meters höjd. 

Där på glaciären är snön tjock och spårad i serpentiner. Molnen är under oss, solen glimrar och stora delar av världs­eliten skejtar längs meandrarna. Tempot är lågt på grund av höghöjden. 

En av de vita prickarna är Marcus Hellner. Han kan vara en av världens bästa fristilsåkare som råkade halka ner i en svacka, eller så har han utvecklats sämre än Petter Northug och Alex Legkov.

Hellner kör heller inte fort. Det är riskabelt innan kroppen har anpassat sig till höjden, vilken är ungefär samma som på OS i Sotji i februari.

På eftermiddagen bränner landslagsåkarna ut överskottsenergin på rullskidor nere i dalen. Sedan möter Marcus Hellner mig i en soffa på hotellet. 

Han berättar att han har spenderat halva sommaren i västgötska hembyn Lerdala och resten i Gällivare. Han har gymmat, rullskidat och joggat på en myr i tretimmarspass för att bygga kondition. 

Värsta bakslaget kom häromveckan när hans träningspartner tappade sugen.

– Min hund väger 19 kilo och är min kamrat som är med och springer. Men en dag var hon trött, kanske för att hon börjar bli gammal, så när det mörknade bar jag henne hemåt på axlarna. Men jag trillade och kunde inte ta emot, så jag slog mig på en sten, säger han.

Väl inomhus märkte han att knäet blödde, så han åkte till sjukhuset och sydde sex stygn. Två träningsdagar och några styrkepass var förlorade.

I övrigt har Marcus följt en plan formad i vintras. Mitt under förra säsongen märkte han att upplägget varit felkalibrerat: han skulle inte ha minskat styrketräningen till förmån för rehab av en strulande axel och rygg. I slutet av loppen orkade han inte hålla uppe tekniken. 

Starkare – men inte tyngre

Till den kommande vintern vill han återgå till den han var 2011. Starkare men inte tyngre.

– I fjol ville jag vara bättre. Det är nyttigt nu, för det gav sug efter att träna. När jag nu känner igen mig själv i träningen är det en jäkla kick, säger han.

Hur mådde du i vintras när åkare du hade brukat slå var bättre än dig?

– Det var jobbigt. På VM vill ingen vara sämre än man borde. Jag fick inga utbrott men kände frustrationen när jag var ensam, när jag gick och la mig.

I dag då? Hur håller du undan tvivlen på om du kan komma tillbaka?

– Det är inget att fundera på. Jag är inte jättegammal. Jämför med Johan Olsson som är 33 år och har gjort en av sina bästa säsonger. Det handlar om träning. Kanske kommer det inte det här året heller, kanske tar det flera år att bygga upp igen, men fysiken finns där och det känns som att jag har receptet för att komma tillbaka.

Du styrketränar mer nu. Har du ­ändrat kosten också?

– Nej, men jag har fokuserat mer på att träna. Jag har många intressen som är roliga och kan vara bra för skidåkningen, men det får inte bli för mycket. Därför har jag i höst inte varit ute och jagat.

Hellner listar samma intressen som på hemsidan från 2010. Resultaten i spåren har skiftat sedan dess, men han roas av samma saker. Skillnaden är att han inte hänger sig åt att jaga, fiska och köra skoter lika ofta.

”I år har jag jagat en dag”

– I fjol var jag borta många helger och jagade, totalt blev det två veckor. I år har jag jagat en dag. Det kanske låter som en liten sak, men det ger skillnad totalt sett.

Kommer det hjälpa dig den här säsongen?

– Ja, lite. Det är kanske inte många timmar det handlar om, men ska man bli bäst måste man ägna mycket tid åt det. Jag var kanske inte fokuserad förra året.

Hur har det varit att välja bort ­andra nöjen?

– Bra. När jag grottar ner mig i träningen trivs jag bara mer med den, så i vardagen fokuserar jag på att ­inte göra saker mellan passen för att ge skidåkningen hundra procent.

Vad säger jaktlaget?

– De förstår. De skjuter älgar utan mig.

Intervjun är snart slut. Det är mörkt ute, tjocka moln, tyst från getterna.

I morgon ska Hellner upp på glaciären igen, samma sak nästa dag och nästa. Världscuppremiären i slutet av november avslutar med 15 kilometer i fristil. Det är en indikation på var Marcus Hellner står i sin nya satsning.

– Jag är inte rädd för att det ska gå dåligt. Skulle det inte gå kanonbra så är det så. Jag tycker att det blir spännande.