Hoppa till innehållSportbladet

Allhelgonadagen (ingen namnsdag)

Coole Edfors är golfens framtid

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-20

Thomas Tynander: En bombare  med känsliga handleder

Har ju aldrig varit så att golfkillar som bombar utslag en bra bit över 300 meter har känsliga handleder.

Tills nu.

”Bombaren” Johan Edfors har skaffat sig ett närspel som gjort honom till en vinnare.

Den mixen slår det gnistor om.

Följ ämnen
Golf

Tidigare kände vi honom mest som en kille med fräck solhatt – och en härlig attityd.

– Skriv mer om Edfors, han är ju cool som fan, beordrade chefen en dag under Scandinavian Masters 2004.

Edfors nosade på täten men föll på ledartavlan.

Det var då.

Nu tillhör han svensk golfs framtid.

I en tid när allt fler golfproffs slår allt längre, tack vare bättre utrustning och fysisk träning, är tre av de fyra största värstingarna från tee på Europatouren från Sverige. De är nykomlingarna Christian Nilsson, Johan Edfors och Anders Sjöstrand. Killarna s n i t t a r längder på runt 280 meter med drivern – och hade med det varit i den absoluta toppen även på USA-touren.

En explosiv kombination

Nu har Johan Edfors visat att han är mer än så, att killar som ”bombar” kan bli av med cementnävarna. Det senaste året har han arbetat hårt med framför allt närspelet. Tidigare hade han bara ett slag utanför green; en flack chip som gav honom problem när flaggorna gav för liten greenyta att jobba med.

I dag har Johan, med hjälp av tränaren Rickard Fors, fler varianter i bagen. Dessutom har han en kaxigare inställning till sin putter, som tidigare orsakat enorma grubblerier.

I Kina rullade Johan i segerputten på tre meter utan att blinka.

Bomber och känsliga handleder är en explosiv kombination, så det blir kul att se vad det ger i framtiden.

Och Johan Edfors blir ju inte mindre cool, precis.

Sista turneringen före årets första major – och Annika Sörenstam avslutade med en stöddig 66-runda – som kunde ha varit ännu bättre. Det behövde hon efter tredje rundans 75 slag och löjlig otur med koppsnurrar och vind som tog bollen via bunkerkanter ner i sand. Ibland är det som om golfgudarna vill påminna världsettan att hon inte är odödlig.

Nattens avslutning var väl ett svar på det.

Och kanske var den märkliga helgen i Arizona precis det Annika Sörenstam behövde inför Nabisco Championship – som tändvätska.

Thomas Tynander

Följ ämnen i artikeln