...men om Kajsa Bergqvist vinner idag är det en större bragd

Mats Wennerholm: Det lär fortsätta regna guld över friidrotten

HELSINGFORS

Carolina Klüft vinner VM-guldet i sjukamp med stukad fot och en ilsken fransyska i hälarna.

Idag kan Kajsa Bergqvist fullända en makalös comeback med ännu ett svenskt VM-guld.

Då skulle inte jag vilja sitta i Svenska Dagbladets Bragdjury.

Carros VM-guld igår har ingen konkurrent i bragdbranschen hittills i år.

Men hon kan få en idag.

Tar Kajsa Bergqvist sitt första VM-guld i höjdhopp, har hon gjort en bragd fullt i samma klass.

Från hälseneoperation till VM-guld på drygt tolv månader.

På något märkligt sätt har friidrotten lagt beslag på alla bragder de senaste åren.

Själv har jag besviket lämnat helt bragdfria hockeyturneringar som World Cup och VM.

Någon kan ju komma stickande med Anja Pärson och alpin skidåkning, men efter att ha följt den sporten i nära två decennier anser jag att konkurrensen är löjligt låg på damsidan idag.

Janica Kostelic åkte hem tre guld i vinterns alpina VM och Anja tog de två andra.

Nu kan man ju säga samma sak om sjukamp, men Carro hade stenhård konkurrens den här gången och resultatnivån går direkt att avläsa i antalet poäng.

Det är bara sju tjejer genom tiderna som gjort bättre resultat än hennes 6887 poäng i går, om vi räknar bort henne själv.

Att göra det med en stukad fot som knappt gick att gå på kvällen före, är en bragd.

Jag är helt övertygad om att en frisk Carro hade gjort över 7000 poäng om hon sluppit ha foten inslagen i ett stenhårt paket i varje gren.

Ta höjdhopp, där hon normalt är stensäker över 1,90.

Nu stannade hon på 1,82 med en upphoppsfot som inte ville lyda.

Höjdhoppet kostade poäng

Det kostade massvis med poäng, eftersom poängen rasar in med varje höjning.

Hade hon hoppat mer normala 1.91 hade tävlingen slutat med nytt svenskt och nordiskt rekord - 7003 poäng.

Hade hon tangerat personbästa med 1,94 hade hon satt nytt europarekord med 7042 poäng.

Men själva bragden bestod i att hon lyckades vända ett hoplöst underläge efter det misslyckade höjdhoppet.

Fransyskan Eunice Barber fick se sig slagen i fyra av de fem grenar som återstod.

Till slut var hon bara tvåa, trots toppform och en helt skadefri säsong.

Det här var Carros största seger som jag ser det.

OS-guldet har högre valör, men i Aten i fjol var Carro oändligt långt före alla andra.

Det handlade inte om hon skulle vinna, utan enbart hur mycket hon skulle vinna med.

Det var egentligen samma sak då hon tog VM-guldet i Paris 2003 just före just Barber, men den gången fick faktiskt Carro bragdguldet. Därför stod hon också helt i skuggan av höjdhopparen Stefan Holm när det började talas bragd.

Nu har Carro en ny tuff motståndare i Kajsa Bergqvist.

Kajsa har gjort en sagolik comeback den här säsongen och klev direkt upp som världsetta i första tävlingen för året.

Det var mindre än tolv månader efter att hon opererat en helt avsliten hälsena.

Det går inte att välja bort Kajsa

Idag kan hon ta sitt första VM-guld utomhus. I så fall m å s t e hon ha Bragdguldet.

Kajsa har gett oss så många stora ögonblick och hon är en av Sveriges största idrottskvinnor genom tiderna.

Jag skulle aldrig kunna välja bort henne i en bragdjurydebatt.

Inte ens för Carolina Klüft.

Enda möjligheten skulle vara att dela priset - om det fortfarande är möjligt enligt reglerna. Och nästa år är Christian Olsson tillbaka efter ett årslångt skadeuppehåll.

Christian som förbigicks både 2003 (då Klüft vann) och 2004 (Holm), trots att han tog överlägsna trestegssegrar båda gångerna.

Det lär fortsätta regna guld över friidrotten.

Förmodligen redan idag.

Mats Wennerholm