När kan det vara motiverat att gå all-in?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-06-30
Dan Glimnes pokerskola - lektion 53
Den tävling som Casino Cosmopol valt att kalla SM blev ingen framgång för mig. Tre och en halv timme in i matchen satt jag med en aningen större stapel än genomsnittet, men sedan kom tre olycksaliga
givar nästan i rad. Jag blev utdragen i två och därmed var jag borta. That’s poker.
Jag hann dock med att åtskilliga gånger reflektera över turneringspokerns eviga fråga: när är det motiverat att gå all-in?
Det finns självfallet inget entydigt svar på den frågan, utan elitspelarna har olika filosofier. I sin bok ”Spela poker som proffsen” framhåller exvärldsmästaren Phil Hellmuth att han hatar att skjuta in alla sina marker, och håller sig borta från sådana situationer om det inte är oundvikligt.
Under pokerseminariet i Stockholm i maj stod en annan exvärldsmästare för en motsatt syn. Greg Raymer gjorde klart att han inte backar undan i sådana lägen, förutsatt att han bedömer att han har antingen pottoddsen eller överläget. Ingen har någonsin nått ett finalbord på fegspel, enligt Raymer: därför får man då och då ta även slantsinglingarna som A-K mot J-J före floppen, oavsett vilken ända man sitter på, och hoppas på att vinna dem för att bygga upp sin markerhög.
Förr eller senare måste du
Teoretiskt är det förstås möjligt för dig att vinna såväl SM som VM utan att en enda gång ha hela din stapel i potten: om du bygger upp den gradvis via smärre konfrontationer och då och då bara synar andra och mindre staplar som är all-in, kan det gå vägen. I praktiken dyker dock i varje turnering förr eller senare det ögonblick upp när du tar ett fast grepp om keramiken och yttrar tävlingspokerns mest adrenalinladdade fras: ”All-in.”
Men, som varje pokerspelare värd sitt salt vet: går du all-in mot en större stapel riskerar du att trettio sekunder senare vara ”all-out”.
I några kommande lektioner i Pokerskolan ska jag därför ta upp olika aspekter på detta ämne: när du kan och bör gå all-in, och när du i stället bör backa undan.
Rätt använd är en all-in ett fruktansvärt vapen som kan få det att vända sig i magen på en motspelare. Men grundregeln tål att repeteras: det är bättre att vara den aggressive som går all-in, än att själv tvingas gå all-in för att syna en större bet från någon annan.
Analysen
Rätt svar
Dan Glimne