Woods så stor att han tiger ihjäl alla andra...

AUGUSTA

Regn, lera upp till fotknölarna, paraplyer, trängsel, blåhåriga damer med sidenscarfs chickt svängda runt halsen, gröna kavajer, gubbar som knappt kan gå, blommor i de vackraste kulörer, bombhundar, sheriffer, säkerhetsvakter som utgår från att du är medlem i al-Qaida, åska, ännu mera regn, ännu mera lera - och Tiger Woods.

Och Tiger Woods. Och Tiger Woods.

Intrycken från Det Gröna Havet, Augustas klassiska och heliga golfbana, är starka för en Masters-rookie som jag.

Borde kanske storögt och ödmjukt buga mig för den privata herrklubbens traditioner, för de omänskligt stränga reglerna, för fjäsket för legendarerna, för den kolonn av bruna tungor som omger fenomenet Tiger Woods.

Men jag är redan trött på Tiger. Innan Masters ens har börjat.

Satt på en presskonferens med den trefaldige Masters-vinnaren i går och visste inte riktigt vilken stjärthalva jag skulle vila mig på:

Är mannen toppstyrd av sina IMG-rådgivare att alltid ge fullständigt politiskt korrekta svar?

Eller är han så naturligt smart att han inte går i journalisternas fällor?

Svarade som... Lars-Tommy

Det var en hel del frågor kring den militanta feministen Martha Burks krav på kvinnliga medlemmar i Augusta National Golf Club, och ämnet är naturligtvis känsligt för en Tiger Woods som själv slagits för golfminoriteternas inträde i den mossgröna redneckvärlden.

- Jag har inte fokuserat på den frågan. Det har varit viktigare för mig att följa vad som händer med USA i den stora, internationella krisssituationen, sa Tiger.

Så var det med det.

Allt som snuddade vid det kontroversiella sopades under mattan med några snabba, undvikande och nästan obegripliga Lars-Tommy-meningar.

Det gick lättare när det handlade om det rent golfmässiga.

Tiger jagar sin tredje raka titel i Masters, den fjärde totalt, och det är tveksamt om han nånsin varit större favorit inför en tävling.

Jag hoppas på Tiger-förlust

Han är tillbaka i toppform. Banan passar honom perfekt. Han har rutinen och den mentala hårdheten som krävs för att stå pall för trycket. Ja, till och med vädret är skräddarsytt.

- Jadå, det får gärna fortsätta vara oväder. Det har regnat i varenda tävling jag spelat i år och jag måste säga att jag börjar gilla det. Jag ser det som en extra utmaning. Ju tuffare omständigheter, desto bättre.

Var jag än går i detta välorganiserade presscenter hör jag journalister diskutera golf och Masters på världens alla språk, men två ord går alltid att översätta: Tiger Woods.

Måste erkänna att jag vill att nån annan vinner i år.

Tiger Woods börjar bli så oerhört stor och överlägsen att gäspningsfaktor "röd" är utfärdad.

Efter att ha knäckt ryggen på en fet kackerlacka i badrummet, för andra dagen i rad, gick jag i går morse runt den klassiska Mastersbanan och kände dofterna, drog in atmosfären i lungorna, häpnade över de ruggigt svåra hålen.

Några av par-4:orna börjar i Georgia och slutar i South Carolina. De är smalare än ett normalt metspö. Greenerna är mer kuperade än jag nånsin kunnat drömma om när jag sett dem på tv. Det är precis som i utförsåkning på skidor - inte förrän man själv står i backen fattar man hur obegripligt jävla svårt det är.

Publik vild - på träningen

Jag följde ett inspelningsvarv med en fantastisk trio, Big Ernie Els, Vijay Singh och Nick Price, och njöt när de småskrattande och skämtande slog det ena fantastiska golfslaget efter det andra.

I bollen efter gick Freddie Couples och gamle Raymond Floyd, och det var ren underhållning för den jättepublik som hukade under paraplyerna. Det är lättare att få tag på biljetter till träningsronderna än till själva turneringen, och efter ett snyggt inspel lät folkmassan som en vild och galen fotbollspublik.

En parad av giganter

Under träden i den mixade zonen kom den ene giganten efter den andre vandrande. Montgomerie, Langer, O"Meara, Faldo, Mickelson. Som en golfens Oscarsgala.

Gamle Jack Nicklaus såg vindpinad och grinig ut och jag motstod frestelsen att gå fram till honom och hurtigt fråga, på bästa mupp-engelska:

- Vad har min herre i handicap?

Till sist, bara:

Vad är det för sorts stora, färgglada fågel som sitter utanför mitt fönster och skriker "kliiv-upp, kliiv-upp, kliiv-upp" om morgnarna? Måste kontakta en ornitolog i frågan.

Peter Wennman