Ljungbergs sista timmar

Så slutade den folkkäre OS-hjältens liv – Sportbladet har kartlagt händelserna som låg bakom självmordet

GÖTEBORG

Som världens bäste och starkaste brottare kastade han motståndarna i mattan.

När Mikael Ljungberg, 34, blir svårt sjuk är det han själv som bollas mellan psykiatrins avdelningar inom sjukvården.

– Han var i stort behov av hjälp, men han fick inte den hjälp han behövde, säger Jonas Ljungberg, 32.

Sportbladet har kartlagt Mikael Ljungbergs sista dygn.

Under nära ett decennium var Mikael Ljungberg en av Sveriges största idrottare.

Han vann VM- och OS-guld och fann även en speciell plats i många svenskars hjärtan.

De två sista åren av hans liv bar han på en mörk hemlighet som inte många utanför den närmaste familjen och vänkretsen kände till. Han brottades med svåra depressioner och tvivel om sin egen förmåga att räcka till i en värld utanför brottningen.

En lång rad av händelser förde en känslig själ allt närmare det som kom att bli slutet på ett gripande levnadsöde.

Med hjälp av bland annat den yngre brodern, Jonas Ljungberg, kan Sportbladet beskriva Mikael Ljungbergs sista dagar i livet.

För som, Jonas Ljungberg uttrycker det, ”bryta en del tabun”.

– Mikael var en stor och stark människa. Men när han blev sjuk var det inget som skilde honom från vem som helst. Då är alla oerhört sårbara.

Efter OS-guldet i Sydney 2000 satte till slut en svår skada i höger axel stopp för den fortsatta karriären.

Mikael Ljungberg famlade efter en fortsättning i livet.

– Han kunde säga: ”Jag duger inte till någonting. Vad ska jag göra med mitt liv?”, säger agenten och gode vännen, Kent Carlzon.

– Mikael var oerhört logisk i allt han gjorde. Han hade ett oerhört behov av trygghet. Trygghet för honom var ett Svensson-liv.

Tryggheten försvann under 2002 när mamman Gudrun dog och han strax därefter gick igenom en skilsmässa. Mikael Ljungberg blev deprimerad och den tidigare eftertänksamme personen grubblade ännu mer.

Vännerna och familjen fick honom att besöka psykmottagningen på Sahlgrenska.

Många gånger kom de fram till sjukhuset, men väl där vägrade Ljungberg gå in.

– Det går bara inte. Hur ska folk reagera? Brottaren Mikael Ljungberg ska ju inte behöva psykhjälp, sa han.

Men han sökte hjälp och fick det kring julen 2002.

Periodvis mådde han riktigt bra under 2003, men under hösten blev han sämre. I november förra året vårdades han på psykiatriska avdelningen på Mölndals sjukhus under ett par veckors tid.

– När han blev utskriven fick han mediciner som han skulle ta. Men han slutade ta tabletterna. Mikael var emot mediciner i alla former, säger Jonas Ljungberg.

Våren och sommaren i år var bra.

Han hade blivit ihop med nya flickvännen Katarina Gustafsson och han gick in med hela sin själ när han sökte jobbet som sportchef på Svenska brottningsförbundet.

Paret Ljungberg och Gustafsson åkte för en månad sedan på semester till Brasilien samtidigt som debatten om hans lämplighet som sportchef blossade upp.

– Kritiken mot honom var obefogad. Det var falska anklagelser, säger Jonas Ljungberg.

Kände sig rädd

Hemkommen från Brasilien tog Mikael Ljungberg väldigt illa vid sig.

Känslorna från tidigare problem och depressioner dök upp igen. Han sa att han kände sig rädd.

Samtidigt var brottningsförbundet på väg att ta det definitiva beslutet om att anställa Ljungberg som sportchef.

– När vi pratade i fredags var Mikael väldigt tveksam. Då hade turbulensen börjat och han ville egentligen hoppa av, säger brottningsförbundets ordförande Tony Stigsson.

Men Stigsson övertalade Ljungberg att fortsätta.

– Jag satte lite press på honom, vilket jag kan ha dåligt samvete för så här i efterhand. Jag övertygade honom att vänta och sa till honom att fundera över natten och komma igen dagen därpå, på lördagen.

– Vi bestämde att vi skulle träffa landslaget på tisdagen, eftersom vi ville träffa de aktiva innan vi tog beslutet. Vi gjorde upp tid där och bestämde att åka tillsammans, fortsätter Stigsson.

Under lördagen skulle familjen Ljungberg hjälpas åt för att tömma Mikaels nysålda, det omsorgsfullt byggda och arkitektritade huset, i Partille. Mikael och Katarina skulle flytta ihop.

– Katarina ringde till min tjej, Karin, och berättade att Mikael inte mådde bra. Att han fått för sig massa grejer. Att han var heldeppig, säger Jonas Ljungberg.

Storebrodern hade inte sovit något natten mellan fredag och lördag, sökt upp en god vän tidigt lördag morgon och sedan återvänt hem för att sova med hjälp av ett par sömntabletter.

– Jag hälsade på honom och när allt verkade okej åkte vi därifrån. Katarina kom dit på eftermiddagen.

I taket hängde då ett rep och ett bord stod mitt på golvet i hallen.

– Mikael berättar för Katarina att han försökt ta livet av sig, två gånger. Det är första gången någonsin han berättar något sådant för oss, säger Jonas Ljungberg.

De två bröderna och en vän åker till Sahlgrenskas psykakut, men Mikael Ljungberg vägrar att bli inlagd. Han får sömntabletter och de återvänder hem till huset.

På söndag eftermiddag blir Ljungberg åter sämre och accepterar att återvända till Sahlgrenska – om han får åka dit själv.

Jonas Ljungberg kommer överens med ansvarig läkare per telefon att de ska kontakta den yngre brodern om Mikael Ljungberg lämnar sjukhuset.

Accepterar att få psykvård

När Jonas Ljungberg ringer tillbaka ett par timmar senare får han beskedet att Mikael lämnat Sahlgrenska.

– Dom har släppt iväg honom eftersom han lovat att åka hem och ta sin medicin.

Efter ett par timmars förvirrat letande får han fatt på sin bror och får honom att inse att det inte längre fungerar.

Mikael Ljungberg går äntligen med på att åter bli intagen på en psykiatrisk vårdavdelning.

Sent på söndagskvällen tas han in på Mölndals sjukhus.

På måndagen åker Jonas Ljungberg till sjukhuset där han tillsammans med sin bror träffar en av läkarna. Mikael berättar om sina självmordsförsök.

– När jag besöker honom på tisdagen igen meddelar en sköterska att de håller koll på honom var tionde, femtonde minut. Samtidigt undrar jag varför han fortfarande tillåts ha skärpet kvar på sig, säger Jonas Ljungberg.

Den äldre brodern äter ingenting av maten som serveras, han äter knappt heller någonting av favoritgodiset som Jonas Ljungberg har med sig.

Också pappan, Jan Ljungberg, besöker sonen på tisdagen.

Samtidigt fortsätter brottningsförbundets sin planerade tillsättning av Ljungberg som sportchef.

Ett möte med landslagsbrottarna genomförs – utan Mikael Ljungberg.

– Då hade jag fått reda på att han var inlagd på sjukhus och talat med hans anhöriga. Det är klart man får sig en tankeställare då, men efter ett års arbete och ett års diskussioner med Mikael, utan att ha hört honom tveka tidigare, så gick jag vidare, säger Tony Stigsson.

På onsdagen hälsar Jonas på sin bror åter igen, vid lunchtid. Mikael Ljungberg äter fortfarande ingenting och är apatisk.

– Det var som om han hade bestämt sig. Jag tycker att de borde satt vak på honom, säger Jonas Ljungberg.

17.10 får han samtalet från sjukhuset om att hans bror tagit livet av sig.

Med hjälp av ett lakan har han hängt sig inne på en toalett.

– Jag känner mig så uppgiven. Om inte vården hade möjlighet att ha bevakning på honom så hade det varit bättre att han varit kvar hemma. Då hade vi haft kontroll på honom hela tiden, säger Jonas Ljungberg.

– Han var i stort behov av hjälp, men fick inte den hjälp han behövde.

Samtidigt som familjen får dödsbeskedet inleder Svenska brottningsförbundet sitt styrelsemöte där de beslutar att anställa Mikael Ljungberg som sportchef.

– Jag berättade att Mikael var på sjukhus och inte kunde lämna besked. Men det fanns ingen anledning för styrelsen att tveka så vi beslöt att han skulle bli sportchef, säger Tony Stigsson.

Under mötet ringer Tony Stigssons mobiltelefon om och om igen – men han svarar inte förrän mötet är slut.

– Då fick jag dödsbudet, säger Tony Stigsson.

I går var familjen Ljungberg åter på besök på Mölndals sjukhus.

– Vi pratade med de ansvariga och det kändes som de satte in mycket krafter. Men det var ju för sent då, säger Jonas Ljungberg.

Mikael Ljungbergs svåraste match var över.

Kerstin Nilsson

kerstin.nilsson@aftonbladet.se

Michael Wagner

michael.wagner@aftonbladet.se

Fler artiklar

Kerstin Nilsson, Michael Wagner