ÖVERJORDISK
Niva: Messi återställde läget i universum
Ibland går Fantomen på gatorna som en vanlig man, och ibland slår Leo Messi bort målchanser som en ordinär spelare.
Det är bara inte särskilt ofta.
Med kvarten kvar var det nästan så att jag satt och funderade på ifall han trampar samma gräs som oss andra, trots allt. I det skedet hade jag sett honom ägna sina två senaste stormatcher åt att slå bort sammanlagt åtta klara målchanser.
Jag hade sett honom peta in en lobbnick mot Mallorca däremellan, visst, men framförallt hade jag sett honom missa lägen jag knappt någonsin sett honom missa förr.
Mot Arsenal var det den där chippen utanför, det där felbeslutet när motståndarförsvaret öppnade sig och det där friläget i utsidan av burgaveln. Mot Valencia hade det dittills varit en helt sanslös trippelchans, en frilägeslobb över och ett vänsterskott som vred sig utanför.
Det var som om någon plötsligt tagit både guldskorna och härskarringen ifrån honom.
Avgjorde med all sannolikhet ligan
Två små mål på fem matcher under en hel månads tid? Med hans egen måttstock är det rena sjusvåraårssvälten.
Men ja, så kom det där inspelet från vänster och det där instinktivt svepande direktavslutet ner i närmsta hörnet.
Barcelona hade avgjort, och ordningen i universum var återställd.
Leo Messi hade svävat upp till sin vanliga överjordiska nivå igen, den dit ingen annan fotbollsspelare når.
Under stora delar av den här toppmatchen hade annars Valencia stått upp på ett sätt som fått hela Barcelona att se osedvanligt ordinärt ut.
En comebackande Xavi dirigerade inte alls mittfältet på sitt standardsätt – vilket i och för sig mest bara betyder att han inte slog riktigt dubbelt så många passningar som någon annan – och uppe på topp synkade det inte mellan en hemvändande David Villa och en feltändande Leo Messi.
Chanserna de slog bort vaskades inte fram genom eget bolltrillande, utan serverades när Valencia-försvaret försökte spela upp bollen på sätt de inte behärskade.
Mot Arsenal spelade Barcelona riktigt bra – men förlorade ändå.
Mot Valencia hackade de sig fram – men malde sig till sist fram till segern.
Det sena segermålet vägde tungt på så många sätt att det nästan slog knut på sig själv.
Med all sannolikhet avgjorde det i praktiken den spanska ligan, men det framstod faktiskt som rena bisaken.
Allt handlar om Arsenal nu, om att häva sig förbi den engelska barriären och flyga ut i Champions League-våren med fart.
Hur mycket en Leo Messi i fjolårets fyramålsform skulle betyda i det sammanhanget behöver ni inte mig för att förklara.
Egentligen har han ju inga svagheter, men när inte målen kommer som han är van vid har han en tendens att låta det påverka sig.
Inför VM i somras var det fullfrontsfokus på hur han inte presterade riktigt lika bra i det argentinska landslaget som i Barcelona – och efter fem frustrerande matcher lämnade Messi också turneringen mållös.
Det var uppenbart att han hamnat i en situation där automatiken i hans spel delvis försvunnit, och han istället tänkte för mycket på hur han skulle löpa, hur han skulle avsluta och hur desperat gärna han ville ha in den där bollen som fick slut på snacket.
Slipper höra om misskavalkaden
Nu tryckte Leo Messi till slut ner bollen vid Valencia-målvaktens högra stolpe, och därigenom slipper han och alla andra nu en uppsnacksvecka där det engelska mediemaskineriet vevar den där misskavalkaden fram och tillbaka.
Åtta bortslagna chanser på kort tid? Tja, Leo Messi kan kontra med sjutton gjorda mål under ett 2011 som knappt ens är två månader gammalt.
Nästa gång jag får för mig att han spelar fotboll på samma villkor som andra är ni fria att dunka den vanvettiga målsiffran i huvudet på mig.