Något är allvarligt fel
PEKING. Sämst när det gäller.
Jag trodde aldrig jag skulle få skriva det om Carolina Klüft.
Men 6,49 och en niondeplats i OS-finalen är precis motsatsen till allt Carro stått för genom åren.
Hon gjorde sin sämsta tävling på hela säsongen den dag hon skulle vara som bäst.
Det har varit många blå dunster och mycket snack om toppform och att Carro allitd lyfter sig i mästerskapen. Agne Bergvall har hela tiden stått och sagt att ”vänta bara”.
Nu har vi väntat klart. Resultatet: 6,49.
Det var sämre än Carro hoppade när hon vann SM på 6,52 i ett regnigt Västerås.
Sedan dess har hon tillbringat tre veckor med att vässa formen. I går skulle den ha varit som bäst. Då är något allvarligt fel.
Ännu längre från sitt årsbästa
Speciellt som både Agne Bergvall och förbundskapten Thomas Engdahl pratat om vilken sagolik form Carro varit i. Jag blev orolig redan när jag såg henne underprestera och bli 20:e tjej i tresteg på 13,97, en dryg gammal skollinjal från sitt årsbästa och svenska rekord på 14,29. I längdfinalen var hon ännu längre ifrån sitt årsbästa på 6,87 – det skiljde 38 centimeter.
Då är man inte toppad.
Efteråt var det mycket snack om att nigerianskan Blessing Okagbare hoppat till sig OS-bronset efter att ha fått den finalplats dopade Ludmila Blonska lämnade efter sig. Att det lika gärna kunnat vara Carro i en gren som bygger så mycket på dagsform. Men det är bara dagdrömmar. Det krävdes 6,91 för bronset och Carro har bara hoppat längre en enda gång utomhus under hela sin karriär. Det hoppet stod jag själv och följde på innerplan i Tallinn 2004. 6,97.
D e t hade räckt till OS-brons. Men det var fyra år sedan. Drygt.
Sanningen är att dagens Carro inte är en tillräckligt bra längdhopperska för att slåss om några medaljer. Hon har bara blivit sämre sedan toppåret 2004, då hon snittade 6,81 i sina fem bästa tävlingar.
Har blivit långsammare
Förklaringen:
Hon har blivit långsammare utan att kunna kompensera det med bättre teknik. Carro var som snabbast 2003 och 2004. Hon satte personligt rekord på 200 meter vid VM i Paris 2003 med 22,98.
Hon satte pers på 100 meter året efter med 11,48. Sedan dess har hon inte varit i närheten av de tiderna. Analyser av ansatsfarten i OS-finalen i går visar också att hon var klart långsammare än de bästa tjejerna i tävlingen. Då får man heller inte med sig någon fart över plankan, som Carro ofta skyller på.
Hon behöver en sprinttränare och hon behöver en längdhoppstränare. Det är de flesta experter överens om. Agne Bergvall är ingetdera. Det som lurat alla att tro på medalj är Carros tidigare förmåga att växa i mästerskapen. Som när hon stukade foten dagen innan sjukampsstarten vid VM i Helsingfors 2005, men ändå sopade mattan med allt och alla.
Små bragder har kantat hennes väg
Eller i Paris, där hon var extremt illa ute efter två övertramp i just längdhopp, men räddade allt med att ta 6,68 i sista försöket. Det är små bragder som kantat hela hennes väg som sjukamperska. Men det är inte lika lätt att tävla i en enda gren. Det finns inga räddningsplankor. Det går inte att ta igen ett dåligt höjdhopp med att sätta personligt rekord i kula.
Men framförallt:
Hon är ingen världsstjärna längre. Men det är ett pris hon är villig att betala. Då får alla vänja sig vid att det kan se ut som det gjorde i går.