Wennman: City har slagläge – och mer pengar att spendera
LONDON. Tabellen haltar, men Manchester City är tvåa och går både snyggt och kaxigt Storgatan fram.
Och West Ham...Västra Skinkan, som vi säger?
Kokt och griljerad lagom till jul.
Vi börjar där, på Boleyn Ground vid Upton Park, eftersom det ställdes intressanta frågor:
1) Kan Manchester Citys brokiga samling bortaslå en desperat nedflyttningskandidat och samla sig till en allvarlig attack mot Big MAC (Man United, Arsenal, Chelsea)? Utan avstängde Carlos Tevez, som enligt rykten i natt begärt sig uppsatt på transferlistan i januari?
Svaret: Yes, they can.
2) Kan West Ham, laget som har så många fans i både England och Sverige, hitta ett spel som ger hopp om fortsatt liv i Premier League?
Svaret: Sorry, mission impossible.
City vann med 3–1 och utspelningen i första halvlek var smått pinsam. West Ham fick knappt låna bollen. Jag kan svårligen se att det finns tre sämre lag än Hammers i ligan, så det lär bli nedflyttning.
Om City visat en smula killer instinct, om Mario Balotelli inte varit halvmetern fel hela tiden, hade det varit betydligt mer än 1–0 (ruggigt vänsterskott av Yaya Touré) efter en halvtimme.
Nu tilläts Hammers sprattla till ett tag efter paus när City blev slappt och bekvämt och sjönk ner för lågt. Det hängde en kvittering i luften innan Yaya gjorde 2–0 (taskigt att kalla det självmål av Robert Green) och den ständige inhopparen Adam Johnson satte 3–0. Det handlade, sammantaget, om klasskillnad.
Hur hanterar Mancini Tevez?
Med Tottenham-Chelsea på programmet i dag och Manchester United-Arsenal i morgon har alltså City slagläge. Om de bara sköter sitt och de andra tar poäng av varann i december kan Roberto Mancini stå där efter nyår med en placering i toppen, ett öppet transferfönster, med nöjda arabiska ägare – och nya, enorma summor att spendera.
Vad han i så fall ska köpa vet jag inte. Jag fattar bara att det kommer att bli turbulens.
• Carlos Tevez, som sagt, är Citys viktigaste spelare. Lagkapten. Skyttekung. Klasslirare. Hur hanterar Mancini hans uppenbara missnöje, hur gör City med en superstar som inte vill vara kvar?
• Emmanuel Adebayor, med all sin talang, var inte ens på bänken i går. Så vitt jag vet var han inte skadad. Det är helt otroligt att en så skicklig spelare blir så öppet sågad. Det måste ligga en olöslig konflikt bakom, för inte är väl den kontroversielle Adebayor bara fjärde-femte bäste anfallare i klubben?
• Mario Balotelli, denne olycka-ständigt-på-väg-att-hända, må vara en strålande spelare. Men han har en uppsyn som till och med får El Hadji Diouf att se charmig ut och dessutom världens sämsta humör. Han är omogen. Han är trubbel.
När Balotelli protesterade sig till ett gult kort tog Mancini ut honom, tidigt i andra halvlek, och Balotelli gick rakt in i omklädningsrummet, givetvis skitförbannad. Det börjar bli lite för många såna scener nu för att City-fansen ska våga hoppas på harmoni, lugn och stabilitet framöver.
Å andra sidan har den ifrågasatte Mancini fått in en del fullträffar på sistone. Jag fattar fortfarande inte hur han kan starta med Jo och lämna Adam Johnson på bänken, men jag begrep inte heller varför han gjorde Yaya Touré till offensiv mittfältare/släpande anfallare. Nu har Yaya växt in i den rollen. Han är alldeles lysande. Bäst på plan i går, dock i konkurrens med kvicksilvret David Silva. Jag vet inte ens om jag såg Silva så bra i Valencia. Mancini har trott på honom och får sin belöning nu.
Man City är alltså med i matchen. Tottenham också, om de slår Chelsea i dag. Det är så roligt det kan bli.
Jag drog från Upton Park när det var tio minuter kvar för att hinna hem och se lördagens intressantaste match, Newcastle-Liverpool. Och vilken knäpp på näsan jag fick, precis som tusentals andra som trodde att Newcastle skulle kollapsa efter tränarskiftet Chris Hughton-Alan Pardew.
Med protestaktioner utanför St James Park, med en hatad Mike Ashley (ägaren) på läktaren och med en rätt utbuad Pardew såg det ut att vara kanonläge för Liverpool att avancera till sjätte plats.
Proffsig reaktion
Men bortsett från en bra period i första halvlek blev Liverpool en ny besvikelse med darrigt försvarsspel och en Torres utan tempo, ryck och större intresse. Newcastle, däremot, såg nästan chockerande tänt och samlat ut. Spelarnas proffsiga reaktion på sparkningen av den populäre Chris Hughton blev en kanoninsats. Bakom 3–1-segern låg framför allt anfallaren Andy Carroll, som vann allt i luften, sköt ett mål i världsklass och visade varför han måste vara Englands val bredvid Wayne Rooney i framtiden. Priset som matchens bäste gick dock till Joey Barton, som höjde champagneflaskan och sa:
– Vi tillägnar den här segern Chris Hughton, en fin människa.
Hughton satt i London och fyllde år.
Alan Pardew var nöjd efter drömstarten.
Mike Ashley kramade folk på läktaren.
Och Newcastles fans fortsatte protestera efter matchen.