Gretzky: "En av mina största dagar"
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-02-14
Legendaren om invigningen
– En av mina största dagar, sade Wayne Gretzky.
För en stund var det också en av de märkligaste.
Vad hände egentligen på invigningen?
Hela världen verkade hålla andan medan de fyra fackelbärarna väntade på att alla de fyra kolonner som höll uppe kitteln skulle resa sig ur golvet.
Bara tre kom upp.
Och där stod Gretzky, Steve Nash, Nancy Greene och Catriona LeMay Doan och väntade med facklorna.
Den ene mer förvånad än den andra.
Efter någon minuts förvirring kom beskedet att tända elden.
LeMay Doan fick snällt stå kvar med facklan i handen medan Gretzky, Nash och Green satte fyr på den olympiska brasan.
Enligt Renee Smith-Valade, taleskvinna för den lokala organisationskommittén (Vanoc) rörde det sig troligen om ett hydrauliskt fel på den kolonn som inte reste sig.
– Idrottarna klarade det galant och professionellt, sade Smith-Valade.
Gretzky, som siste fackelbärare, lämnade sedan BC Place för att tända den olympiska elden utomhus, den som brinner fram till 28 februari, spelens avslutningsdag.
– Självfallet var det en av de största dagarna i mitt liv, men inte bara för mig utan för hela min familj. Det började med att min pappa fick springa som fackelbärare, säger Gretzky.
Hockeylegendaren, kallad The Great One, var det kanadensiska folkets förstaval att få hedersuppdraget att tända elden. Det visade flera undersökningar i förra veckan.
Då visste Gretzky redan sedan den 2 oktober vad som väntade.
– Alla lovade att låta det förbli en hemlighet. Vi berättade det inte ens för varandra. Det sista han (John Furlong, Vanocs boss) sade innan han bad oss ta på oss ansvaret var att om det kom ut skulle han ersätta oss. Så ingen av oss ville prata om det, säger Gretzky.
Invigningen satte ett prydligt nytt kanadensiskt tittarrekord. I genomsnitt såg 13,3 miljoner människor varje minut av den över tre timmar långa ceremonin på tv. Det tidigare rekordet var de 10,3 miljoner som följde OS-finalen i ishockey mot USA i Salt Lake City 2002.
Ungefär två tredjedelar av Kanadas befolkning (33 miljoner) såg delar av invigningen.