Han kliver av efter OS

Kristoffer Bergström

Staffan Eklund om beslutet: ”Jag har gett så mycket av mig själv”

Staffan Eklund har just avlutat sitt sista VM.

Efter 14 år inom sporten har förbundskaptenen beslutat sig för att sluta när kontraktet rinner ut.

– Jag har varit med så många år och gett så mycket av mig själv, säger han.

helskärm

Efter masstarten slår Staffan Eklund ut med armarna.

Björn Ferry kom åtta och Fredrik Lindström tolva, men det var inte nog för att uppnå målet på två VM-medaljer. Det blev bara ett brons.

Förbundskaptenen menar att svenskarna har presterat bra, men att rivalerna varit bättre.

– Når man inte sina målsättningar får man inte vara nöjd, absolut inte, säger han.

Medan stadion töms berättar förbundskaptenen för Sportbladet att han just har gjort sitt sista VM. Engagemanget bär inte upp honom länge till, resorna raserar för mycket av privat­livet.

– Jag har kontrakt med förbundet till Sotji och har redan förvarnat dem att jag inte är villig att resa 220 dagar per år efter OS. Jag ställer min kropp till förfogande till andra uppgifter om förbundet vill ha mig, säger han.

Du kommer alltså garanterat inte fort- sätta efter OS om ett år?

– Nej, det ska jag inte. Jag måste komma ner i resande för att... kanske inte uthärda livet, men... jag är inte ung längre. Jag är över 50. 

”Man blir osocial”

Eklund säger att han inte oroar sig över framtiden. Att ens grubbla på nya jobb vore fel, menar han, för då läcker energi ut åt onödigheter. Nu vill han fokusera på att förbättra skidskyttet de månader han har kvar med sina adepter.

– Det är med mig som med hockeytränarna. Säger de att de har en annan klubb på gång får de inte vara med längre. Det är jävligt rätt. Jag skulle bli jättebesviken om jag hade en tränare eller vallare som redan nu visste att han var på glid mot något annat.

Vem tror du vill anställa ett 50-årigt organisatoriskt geni?

– Jag är inget geni, men jag är tjänstledig från försvarsmakten där jag har jobbat som officer. Jag får börja om där om jag vill. Men jag börjar bli för gammal för att jaga soldater också.

Du började 1999. Har du offrat mycket för sporten?

– Nej, men när man jobbar med det här blir man osocial. Det är svårt att hålla kontakten med umgänges­kretsen på hemmaplan. Kamrater och vänner försakar man mest. Fast hade jag tyckt att jag försakat för mycket hade jag inte stått här. Jag har sporten och människorna att tacka för allt jag fått uppleva. Jag är ganska nöjd med mitt liv, ändå.

Vill behålla mobilen

Intervjun är nästan klar, Staffan tar ett steg mot tunneln som leder bort mot vallabussarna. Han har inte varit så här avspänd på hela mästerskapet, det syns på den lediga hållningen, på minspelet.

Han verkar också en aning rörd, ögonen skimrar lätt.

Vilket tack kommer du förtjäna efter 15 år med skidskyttet?

– Inget speciellt. Jag har blivit tackad och fått den finaste utmärkelsen man kan få som idrottsledare i Sverige (Årets ledare 2009). Får jag behålla min dator och min mobiltelefon är jag glad.

Och den där tuffa orangea walkie-talkien du håller i?

– Nej, inte den här. Det är okej om de tar tillbaka den.