Niva: Tysklands vinst var det bästa med den här kvalkvällen
Det bästa som hände den här kvalkvällen var inte att Sverige vann.
Det var att Tyskland gjorde det.
Eller uttryckt med en mer rättvisande äta-eller-ätas-glädje – det var att Österrike förlorade.
Jo, det här var ju också ett sätt att se på VM-kvalfotboll.
Under de sista skälvande spelminuterna ser jag ett österrikiskt landslag som forcerar i våg efter våg, och jag önskar att de bara ska tröttna och falna bort.
Jag ser ett allt tröttare Tyskland försvara sig alltmer desperat, och jag frustar om en sista kraftansträngning.
Det håller.
Tyskland besegrar Österrike med 2–1 i Wien, och jag är helt övertygad om att det är goda nyheter för Sverige.
I nuläget ser jag nämligen risken att vi tappar andraplatsen i kvalgruppen som betydligt större än möjligheten att vi snyter förstaplatsen. Sett ur det perspektivet är varje tappad österrikisk poäng en bra poäng, då det här laget är en minst lika farlig utmanare som Irland.
Ett helt annat Österrike
Drygt fyra år har gått sedan jag själv var i Wien och såg Tyskland vinna med uddamålet, men även om slutresultatet var sig likt så har ändå den österrikiska fotbollen hunnit förändras fullständigt.
Trots att 2008 var ett historiskt EM-år var det då ett uppgivet fotbollsland helt utan entusiasm.
Inför turneringen hade jag träffat aktivister som på allvar kampanjade för att landslaget skulle dra sig ur för att slippa bli förödmjukade.
På presskonferenserna drog dåvarande förbundskapten Josef Hickersberger självförminskande skämt.
– Vi ägnade träningspasset åt att slipa på det vi är bra på. Så vi höll bara på i femton minuter.
Numera ser vi ett österrikiskt lag med en helt annan svansföring, ett helt annat självförtroende – och en helt annan kvalitet.
I EM-truppen 2008 tillhörde femton av spelarna österrikiska klubbar som Mattersburg, Sturm Graz och LASK Linz.
Nu ställer de upp med elva utlandsproffs och – faktiskt – fler Bundesliga-spelare än Tyskland.
De vet själva att de kan mäta sig med det här motståndet, och under stora stycken av matchen bevisade de det för omvärlden också.
De flög ut ur startblocken, pressade fram ett friläge efter mindre än fem minuter och styrde sedan matchbilden under långa perioder. Totalt sköt de arton skott mot mål, jämfört med Tysklands nio.
Men de förlorade.
Har aldrig misslyckats i VM-kval
Tyskland spelar fortfarande inte med samma självklarhet som de gjorde före EM, men de hittade inspiration hos sina knattekreatörer (Özil, Reus och Götze) och lutade sig mot sin kvalvana.
De har aldrig någonsin missat i ett VM-kval, och kommer inte att göra det nu heller.
Die Nationalmannschaft river helt enkelt inte på såna här höjder.
Naturligtvis ska vi inte åka ner till Berlin enbart för att lämna in mössorna i oktober, men hur tråkrealistiskt Erik Hamrén än tycker att det är skulle jag se poäng mot Tyskland som rena bonuspoäng i kampen om andraplatsen.
Österrike var så otroligt nära en sådan i går.
Lynnige Werder Bremen-anfallaren Marko Arnautovic – som påminner en hel del om en extremt oslipad Zlatan Ibrahimovic – missade öppet mål med tre minuter kvar.
Hade han stött in bollen hade en fullsatt Ernst-Happel-Stadion svävat iväg ut över Donau, men trots förlusten applåderade hemmapubliken mangrant när slutsignalen gick.
De hade fått tillbaka tron.
Vi behöver inte måla upp Österrike som en mardrömsmotståndare. De är både oerfarna och ofärdiga, men där både Sverige och Irland tuggar trögt efter sina EM-misslyckanden är det här ett hungrigt landslag på uppenbar uppgång.
De ser en möjlighet att styra om historien, att bli spelargenerationen som når ett VM för första gången på mer än 15 år.
Senast Österrike kvalade in till ett VM var inför turneringen 1998. Jag tror inte att någon som läser det här behöver påminnas om vilka de slog ut för att komma dit.