Simmarna räddade Sveriges ära

Parasport. Det är 48 år sedan Sverige tog så få guld på ett sommar-Paralympics. Att den svenska truppen nästan ändå nådde sitt medaljmål i Rio kan de tacka simmarna för.

Den senaste gången som Sverige lämnade ett paralympiskt sommarspel med bara ett guld var efter Tel Aviv 1968. Sedan dess har det, fram till Rio, alltid blivit minst fyra svenska guldmedaljer.

– Det är bara att konstatera att med de snäva gränser som finns mellan medaljerna så ska det mycket till om vi alltid hamnar på den positiva sidan, säger Sveriges truppchef Hans Säfström.

Tio svenska medaljer

Så få som tio medaljer har Sverige bara tagit i två sommar-Paralympics, 1960 och 1964. I London 2012 blev det fyra medaljer av varje sort.

– Jag hade ju hoppats på att vi skulle försvara det vi gjorde i London, med tolv medaljer. Och jag sade också att jag såg en potential att det kan bli mer om allting går stolpe in. Men det har det inte gjort, säger Hans Säfström.

Han räknar upp flera stora medaljhopp som har misslyckats.

– Vi hade väl trott att Jonas (Jacobsson, skytte) ändå skulle kunna klippa in någon medalj. Stefan Olsson i tennisen var också en sådan som vi såg som en riktigt klar medaljchans, och så hade vi Per Jonsson i längdhoppet, som inte fick till det.

Bland de positiva överraskningarna nämner han Louise Etzner Jakobssons två dressyrbrons, goalballherrarnas fjärdeplats och debutanten Philip Jönssons två finalplatser i skytte. Medaljmässigt gläds han mest åt det enda guldet, Karl Forsman på 100 meter bröstsim, och åt Maja Reichards överraskande brons på 100 meter ryggsim.

Hälften av medaljerna

– Simningen har varit fantastiskt bra. Alla har ju persat. Simningen har hittat formen, och de har gjort allting rätt. De fungerar väldigt bra som team och har väldigt kul tillsammans.

Hälften av de svenska medaljerna kom i simarenan, och fyra kom från en och samma simmare.

– Vi är ett fantasiskt team som är väldigt hopsvetsat. Vi hjälper varandra att göra bra prestationer. Och sedan, om det börjar bra så kommer man in i ett bra flow. Och jag tror faktiskt att simningen är den idrott som har haft bäst flow i hela truppen, säger Maja Reichard som tog två silver och två brons i Rio.

Sämre än väntat gick det för skyttar, friidrottare och bordtennisspelare. Bordtennisen tog ensam fem medaljer i London, i Rio blev det bara två.

– Dels är vi färre spelare nu, och dels är det några som är nya. Så det finns lite olika anledningar till att det har gått sämre. Men det är någonting vi får prata om i efterhand, och analysera anledningar till, säger Anna-Carin Ahlquist, som tog brons i singel.

"Ett enormt avtryck"

Inför Tokyo 2020 hoppas Hans Säfström på framför allt en sak: fler idrottare.

– Vi behöver betydligt fler aktiva för att vi också ska få några som blommar ut och så småningom blir paralympier. Det är det vi har att brottas med. Vi har egentligen alldeles för få för att kunna konkurrera på många olika nivåer och i många grenar, säger Hans Säfström.

Som spel betraktat blev Paralympics i Rio till slut den publikfest som man länge befarade att det inte skulle bli. Efter sänkta biljettpriser och nätkampanjer lyckades man sälja en bra bit över två miljoner biljetter. Något som Craig Spence, Internationella paralympiska kommitténs presschef, tog fasta på under lördagens presskonferens:

– De här spelen har satt ett enormt avtryck. De har lyckats göra världsklassidrott tillgänglig för hela Rios befolkning, tack vare de låga biljettpriserna. I den olympiska parken har man sett familjer överallt, och de har kunnat uppleva något som bara händer en gång i livet.

Rio de Janeiro, TT:s utsände