Expert: Huliganproblemet störst i AIK

Huliganismen inom svensk fotboll finns runt alla storklubbar, men AIK har länge stuckit ut. Det säger Fredrik Gårdare, tidigare chef för polisens aktionsgrupp mot kriminella inom idrotten.

– Det var runt AIK det började på 90-talet.

Söndagens Stockholmsderby mot Djurgården avbröts sedan pyroteknik haglat in över planen från AIK-klacken. Maskerade huliganer hamnade därefter i slagsmål med polis och ordningsvakter när de försökte storma planen.

Indikationer på att något skulle hända om inte resultatet gick Solnalagets väg fanns enligt arrangören redan på förhand.

Fredrik Gårdare, tidigare kriminalkommissarie och chef för polisens numera nedlagda aktionsgrupp mot kriminella inom idrotten, likställer klubbarnas så kallade firmor med kriminella gäng – hierarkiska, våldsamma, lättkränkta.

– Det här är också en destruktiv gängmiljö där våldet är norm och man har den här extrema manligheten med brödraskap där man ska klättra i hierarkin och bli upptagen som fullvärdig medlem.

– De har den grandiosa inställningen att det här är deras klubb. Att de gör det för klubbens bästa, att förtroendevalda och anställda kommer och går, men att de själva alltid finns kvar.

AIK sticker ut

Huliganismen kom till Sverige från England i början av 90-talet och tog fart i samband med EM 1992. Alla storklubbar, och i allt större utsträckning även mindre föreningar, har problem – men AIK sticker ut.

– De har haft ett mer omfattande problem. Det var runt AIK det började på 90-talet och tittar man över 30 år så har AIK betydligt fler personer som har hotats bort eller slutat på grund av rädslan för hot, hembesök eller en kniv i ytterdörren.

– I dag har det spritt sig, och även i SHL och hockeyallsvenskan har i princip alla föreningar problem.

Efter 30 år lämnade Fredrik Gårdare polisyrket förra sommaren. Sedan dess har han sammanställt en rapport om brott och otrygghet inom svensk idrott för Stiftelsen Tryggare Sverige. Slutsatsen kring fotbollsvåldet:

– Läget den här säsongen är värre än tidigare.

Inte ropa hej

Våldsamheterna har gått i vågor. Ett återkommande problem är enligt Gårdare att många aktörer drar stora växlar av vad som visar sig vara tillfälliga ljusningar.

Han ledde under fem år polisens aktionsgrupp mot kriminella inom idrotten, som kartlade firmorna och genomförde insatser mot ledande individer.

– Hoten och slagsmålen minskade betydligt, men i december 2021 avslutades insatsen. Den förbättrade lägesbilden var en av anledningarna till att man avvecklade.

Han är tydlig med att vägen framåt går via långsiktigt arbete där alla måste bidra, men tycker sig se en utbredd uppgivenhet och rädsla bland klubbföreträdare som drar sig för att stöta sig med våldsverkarna.

– De här grupperna är väldigt aktiva i att ge sig på enskilda som försöker ta striden. De som gör det blir ganska ensamma, eftersom tystnaden totalt sett är omfattande.

Hårdare tag?

I England blev lösningen hårdare tag i form av bland annat långa avstängningar för fotbollsrelaterat våld, anmälningsplikt på polisstation i samband med match och slopad ståplats. Men enbart hårdare tag är fel väg att gå, tror Fredrik Gårdare.

– Det här är ett komplext problem där en mängd olika åtgärder måste till under lång tid. Vanliga supportrar kan dra sitt strå till stacken, fotbollsförbund och föreningar gör mycket nu, men kan göra ännu mer om de samordnas och får bra stöttning.

– Sedan behöver polisen återigen börja kartlägga de här miljöerna väldigt noggrant och vidta åtgärder mot dem som kanske inte syns i första ledet men som finns där bakom och dirigerar våldet.