Från fiaskovarning till publikfest

Parasport. Arrangörerna stod inför den största utmaningen i Paralympics historia. Men på något sätt har de lyckats vända farhågor om fiasko till en fest.

– Det är knappt man hör vad speakern säger, säger simmaren Maja Reichard om stödet på läktaren.

För två veckor sedan gick Phiilp Craven, ordförande i Internationella paralympiska kommittén (IPK) ut och erkände att biljettkrisen inför Paralympics saknade motstycke. Att endast tolv procent av biljetterna, cirka 200 000 till antalet, hade sålts var inget annat än en enorm missräkning.

Men med hjälp av rejält sänkta biljettpriser och världsomspännande kampanjer på nätet har arrangörerna i Rio på något sätt lyckats vända på steken trots den snäva tidsmarginalen. Plötsligt har Paralympics blivit den publikfest man hade hoppats på.

"Sjuk stämning"

– Det kändes som att hela läktaren var med mig, det är sjuk stämning här inne. Det är en fantastisk arena att spela i, säger Anna-Carin Ahlquist om sin bronsmatch i Riocentro 3 på måndagen.

Häromdagen konstaterades att det undantaget London 2012 aldrig förr har sålts så många biljetter till ett Paralympics. Siffran från Peking 2008, 1,7 miljoner sålda biljetter, passerades i lördags. På måndagen hade 1,9 av 2,5 miljoner biljetter sålts i Rio.

I den olympiska parken, där många av arenorna ligger, har det varit mängder av människor de senaste dagarna. Under helgen var det över 160 000 personer inne i OS-parken båda dagarna, fler än någon dag under OS förra månaden.

– I söndags gick guldmedaljen för främsta prestation till alla cariocas (Rios invånare). Inramningen var sensationellt bra på samtliga arenor. När de här spelen startade, sade alla "men minns ni hur det var i London 2012?" Söndagen överträffade det. Det var som London, men bättre. Stödet var så högljutt, sade IPK:s mediechef Craig Spence på en presskonferens i söndags.

79 simvärldsrekord

I Olympic Aquatics Stadium, där simningen avgörs, har ljudnivån emellanåt varit öronbedövande. Inte konstigt, med tanke på att publiken tycks älska världsrekord. Och i simarenan har det satts smått otroliga 79 världsrekord under de fem första dagarna.

– Publiken är helt fantastisk, de hejar på jättebra och de hörs. Det är knappt att man hör den första visslingssignalen när man ska förbereda sig för start, säger simmaren Maja Reichard.

– Det är fantastiskt att man hör att det är folk här. I London var jag lite rädd för att jag skulle få panik över ljudet, men nej, jag tycker bara att det här är helt underbart

Samma tryck överallt

Att Paralympics trots alla tveksamheter har blivit en publikfest är viktigt, säger hon.

– Jag tror att det betyder väldigt mycket. Dels för att sprida så att alla får se det. Det är ju så häftigt att se folk idrotta. Men också att få se människor med andra förutsättningar, som alla är elitidrottare. Jag hoppas att det kan inspirera andra att röra på sig, idrotta, tävla och utmana sig själva.

Det ska sägas att det är långt ifrån fullsatt på alla tävlingar. Men även med en del tomma stolsrader har publiktrycket stundom varit magnifikt.

– Och det är samma tryck på alla arenor. På bordtennisen, när Anna-Carin tog sin bronsmedalj så var det kanske inte lika mycket folk som på simningen, men det låter lika högt. Brassarna är duktiga på att heja. Det är häftigt, alla känner ett otroligt stöd från publiken, säger Ines Lopes, idrottsansvarig för den svenska truppen.

– Och i goalballen har det nästan blivit en utmaning, för där vill man att det ska vara tyst. Men det är fantastiskt roligt.

Rio de Janeiro, TT:s utsände