Kurdernas långa strävan efter en egen stat

Irak. De är världens största folk utan en egen stat. Den kurdiska drömmen om ett eget land går långt tillbaka och är en historia kantad av svek och brutna löften.

Inga vänner utom bergen. Så lyder ett gammalt ordspråk som sätter fingret på den ännu ouppfyllda drömmen om en egen stat som är vanlig hos många av världens över 30 miljoner kurder. Trots att det kurdiska folket i tusentals år har bott i ett område större än Sverige - Kurdistan - har de aldrig upplevt självständighet.

– Kurderna har förråtts och utnyttjats många gånger i historien. Det är därför man brukar säga att de inte har några vänner förutom bergen, säger Ingmar Karlsson, tidigare generalkonsul i Istanbul och författare till en bok om Kurdistan.

Kampen om självständighet - ibland fredlig och ibland med vapen - har pågått sedan första världskrigets slut när resterna av det osmanska riket styckades upp. Inledningsvis fanns i fredsavtalet ett vagt löfte om en kurdisk stat men detta omintetgjordes och när kolonialmakterna delade upp Mellanöstern splittrades de kurdiska områdena mellan dagens Irak, Turkiet, Iran och Syrien.

Bricka i maktspel

Kurderna har inte glömt detta svek, det första av många som skett i händerna på konkurrerande utländska och regionala intressen. Sedan dess har kurderna levt under olika förhållanden och utvecklats i olika riktningar i respektive land.

Och även om de olika ländernas centralregeringar många gånger ligger i konflikt med varandra förenas de i sitt absoluta motstånd mot kurdisk självständighet. Att det självstyrande irakiska Kurdistan har utlyst folkomröstning i frågan den 25 september har inte bara mötts av motstånd från Bagdad - utan också kritik från grannländerna som oroas över en dominoeffekt bland kurdiska separatister inom sina respektive landgränser.

– Det är en dröm för varje kurd att få uppleva en folkomröstning om självständighet. Att äntligen få möjlighet att påverka och välja sin egen framtid, säger samhällsdebattören Kurdo Baksi.

– Tyvärr finns det risk för att vissa kurdiska partier blir verktyg för försöken från Iran, Irak, Syrien och Turkiet att motarbeta folkomröstningen.

Trots splittringar inom folkgruppen är den gemensamma kurdiska identiteten och visionen om en enda nationalstat fortsatt stark, även om de flesta bedömare tycks överens om att det är en orealistisk utopi.

– Folkomröstningen är en viktig symbolisk fråga, det största som hänt kurderna på mycket länge. Men de omkring 500 000 kvadratkilometerna som kurderna drömmer om tror jag aldrig kommer att infrias som ett självständigt land, säger Baksi.

– Man kan ha starka identitetskänslor, men verkligheten är som den är.

"Inte sannolikt"

Motståndet är för stort från omvärlden och dessutom saknas en enad pankurdisk rörelse som skulle kunna leda kampen för ett Storkurdistan, enligt Ingmar Karlsson.

– Det finns möjligen några exilgrupper som driver frågan. Men om ett sådant Storkurdistan skulle uppstå skulle Turkiet, Iran och hela Mellanöstern behöva kollapsa samtidigt, säger han.

– Och det är inte särskilt sannolikt.

TT