"Kriget slår sönder människors drömmar"

Syrien. Efter IS fall i al-Raqqa beger sig syrier som varit på flykt hemåt igen - till minerat land. Intensivvårdsläkaren Märit Halmin har varit på plats i Syrien för att vårda skadade och sjuka.

– Det är en sönderslagen befolkning som återvänder, säger hon.

En ung kvinna som kom in till sjukhuset i Kobane i norra Syrien - där läkaren Märit Halmin arbetade för hjälporganisationen Läkare utan gränser i drygt en månad - minns hon särskilt väl.

Kvinnan var apatisk och klagade över buksmärtor. Men alla prover som togs var i sin ordning och inga fysiska fel stod att finna.

Så berättade släktingar till den unga kvinnan att hon hamnat i detta tillstånd när hennes far mördades av IS.

– Det var då det slog mig att det var sorgen som hade gjort att hon fick ont i kroppen, säger Märit Halmin, som till vardags arbetar som narkos- och intensivvårdsläkare vid Södersjukhuset i Stockholm.

Som sömmerska var den unga kvinnan dessutom ensam försörjare av en storfamilj på tolv personer, men efter faderns död kunde hon inte längre utföra sitt arbete.

– Det blev så tydligt vad kriget gör med människor, inte minst när det gäller psykisk ohälsa. Inte nog med bomber och granatsplitter och beskjutning, vilket i sig är fruktansvärt, kriget slår också sönder människors drömmar, hopp och framtid.

Den starka hemlängtan

Märit Halmin, som tidigare arbetat i Jemen och i Afghanistan, ser en tydlig skillnad mot de tidigare uppdragen.

Syrien var ett land som hade en välfungerande sjukvård och infrastruktur innan konflikten - som nu går in på sitt sjunde år - slog sönder allt.

– Ett land som nästan var som Sverige i utveckling och välstånd har bombats hundra år tillbaka i tiden. Vi fick in patienter som före kriget hade följts lika noga och regelbundet som i Sverige, och som nu dog av hjärtinfarkt i brist på behandling.

Ett mål ris om dagen

I höstas drevs Islamiska staten till slut ut från al-Raqqa, den stad som terrororganisationen utnämnt till sin "huvudstad". När invånarna återvänder till sin hemstad är det till minerad mark. Under sin tid på sjukhuset i Kobane träffade Märit Halmin flera av dessa återvändande, som fallit offer för minorna och skadat sig svårt.

– Först kunde jag inte förstå hur de överhuvudtaget vågar återvända till Raqqa. Men hemlängtan och viljan att återvända är så stark, och de har inget val, säger Märit Halmin till TT.

Men många tvingas stanna i flyktinglägret Ain Issa, en dryg timmes bilfärd därifrån. Vid ett tillfälle besökte Märit Halmin lägret. Nu under vintern är det iskallt, lika kallt som i Sverige vintertid, de drygt 15 000 flyktingarna har bara tunnare plädar och filtar att skyla sina kroppar med. De får bara ett mål mat om dagen, en portion ris. Även här var det tydligt hur djupt de psykiska såren går.

– När jag vandrade runt i lägret märkte jag att det inte gick att möta folks blickar. De är inte kontaktbara, säger Märit Halmin.

TT