Mycket på spel under Latinamerikas supervalår

Latinamerika. Utskämda makthavare och demokratier i kris. Latinamerika sjuder av missnöje - och längtan efter förändring.

Med val i sex länder kan 2018 bli ett avgörande år för regionen.

De senaste åren i latinamerikansk politik har varit turbulenta. Den enorma korruptionsskandal som nystats upp kring den brasilianska byggjätten Odebrecht har skakat makten i land efter land.

I Brasilien tycks nästan hela den politiska klassen vara insyltad - från den avsatta expresidenten Dilma Rousseffs Arbetarpartiet till efterträdaren Michel Temer och flera ministrar i hans högerregering.

I Ecuador har vicepresidenten dömts för att ha tagit mutor och i Peru utreds två exledare, medan liknande anklagelser nyligen var nära att fälla den sittande presidenten. Totalt har Odebrecht medgett att man mutat sig till byggprojekt i över hälften av länderna i Latinamerika.

– Detta kommer att ha genomslagskraft på nästa politiska cykel, säger Fiona Mackie, Latinamerika-analytiker vid tidskriften The Economist, till AFP.

– Väljarna har fått nog.

Demokratikris

Samtidigt har kontinenten genomlevt något av en ideologisk identitetskris, då pendeln har svängt åt höger i flera länder efter den vänstervåg som dominerat sedan sekelskiftet.

Korruptionen, våldet, de alltjämt djupa klassklyftorna och en stapplande ekonomisk återhämtning efter recessionen 2015-2016 verkar också ge avtryck i förtroendet för det politiska systemet. Endast 53 procent uttrycker stöd för demokratin som styrelseskick, enligt 2017 års Latinobarómetro, som genomförs i 18 länder.

Så när nästan tre fjärdedelar av regionens över 600 miljoner invånare i år står inför val är det upplagt för politisk jordbävning.

Tungviktarval

I Mexiko leder vänsterkandidaten Andrés Manuel López Obrador inför valet i juli. Han rider på en våg av massivt missnöje med president Enrique Peña Nietos misslyckande att stävja mordvågen i landet och korruptionen inom de etablerade partierna.

Väljarna är också trötta på hur presidenten skött relationen med USA:s hetsande president Donald Trump, och nordamerikanerna riskerar att få en mer fientligt inställd grannregering.

I regionens folkrikaste land och största ekonomi, Brasilien, har den politiska krisen öppnat för extremhögerkandidaten Jair Bolsonaro, entusiastiskt inställd till militärdiktaturen som föll 1985. Enligt mätningarna lockas omkring 20 procent av hans rop på hårda tag. Överlägsen favorit i oktober-valet är dock den socialdemokratiske expresidenten Luiz Inácio Lula da Silva. Men om en korruptionsrelaterad dom mot honom står sig igenom turerna av överklaganden stoppas han från att ställa upp.

Colombias presidentval i maj blir delvis ett slags folkomröstning om president Juan Manuel Santos fredsavtal med Farc-gerillan. Enligt de senaste mätningarna ligger den förre borgmästaren i Medellín, Sergio Farjado, bäst till. Han leder en mittenvänsterallians som försvarar avtalet och samtidigt lockar väljare med en anti-korruptionsprofil. På andra kanten finns flera kandidater som bland annat bärs fram av de som har svårt att acceptera uppgörelsens villkor, såsom att den marxistiska gerillan fått stöd att ombilda sig till politiskt parti.

Maktskifte på ön

I grannlandet Venezuela, plågat av hyperinflation och varubrist, är det oklart när valet som planerats till slutet av året kommer att hållas. Om det skulle genomföras under fria och rättvisa former lär president Nicolás Maduro få det svårt. Men utmaningen för en fragmenterad opposition är att försöka ena sig.

Även i Paraguay och Costa Rica kan de etablerade maktpartierna få en rejäl näsknäpp.

Också Kuba står inför ett, åtminstone symboliskt, maktskifte. För första gången på 60 år kommer ön inte längre att styras av någon ur familjen Castro, när nationalförsamlingen i april utser en efterträdare till 86-årige Raúl Castro.

TT