Hariri-kris skapar ovanlig enighet i Libanon

Libanon. I Libanon växer irritationen över att landets premiärminister fortfarande inte återvänt från Saudiarabien.

Många libaneser är trötta på utländsk inblandning i libanesisk politik och även politiska motståndare förenas i kravet på att Saad al-Hariri ska komma hem.

Från stora tavlor längs med vägar och torg blickar han ned, Libanons försvunna premiärminister. Efter Saad al-Hariris oväntade avgångsbesked i början av november har huvudstaden Beirut fyllts av hans bild följd av texter som "Vi är alla med dig".

I ett kvarter som tillhör premiärministerns starkaste fästen har en frisör täckt dörren till sin salong med Haririaffischer.

Vaktbolagschefen Abed sitter i frisörstolen. Det som upprör honom mest med al-Hariris avgång är att han lämnade beskedet från Saudiarabiens huvudstad Riyad.

– Jag brukade se Saudiarabien som arabvärldens moder. Nu har de sjunkit hit, säger han och för handen mot golvet. Hur har de mage att försöka avsätta vår premiärminister?

"Det är nog"

Han delar en här vida spridd syn: att Saudiarabien kidnappat den libanesiska premiärministern och tvingat honom att avgå eftersom han varit för kompromissvillig gentemot sin regeringspartner, Iranstödda Hizbollah. Efter åratal av regional maktkamp i Libanon tycker Abed att utländska makter nu ska hålla sig borta från libanesisk politik.

– USA, Frankrike, Syrien, Iran, Saudiarabien. Alla vill använda Libanon för att föra sina krig. Det är nog, låt dem utkämpa sina strider någon annanstans.

Hans granne Faiza hoppas att den politiska krisen snart ska vara löst. Liksom tusentals libaneser arbetar hennes söner i Saudiarabien.

– Deras inkomster försörjer oss här. Libanesisk ekonomi är redan i botten, vi behöver de inkomster vi får från Saudiarabien och saudiska turister.

I Beiruts södra förorter sitter inga Haririaffischer på husfasaderna. Majoriteten av invånarna här stödjer 8 mars-rörelsen, som leds av Hizbollah. De två dominerande blocken i libanesisk politik kommer sällan överens, men nu vill också Hariris politiska motståndare ha honom tillbaka.

– Vi är inte med honom politiskt. Men han är trots allt premiärminister, säger Samer, som inte vågar framträda på bild.

– Om ett annat land höll er premiärminister fången skulle inte ni kräva att han kom hem? frågar hans fru Zahra. Det är en fråga om libanesisk suveränitet. Ett annat land kan inte bara komma och bestämma att han inte längre ska leda Libanon.

Macron "ömsint mor"

Några kvarter därifrån har bokhandlaren Abdullah al-Halabi inte mycket till övers för al-Hariri. Lite har förändrats till det bättre sedan han intog premiärministerposten för andra gången för ett knappt år sedan. Ändå hoppas också han att al-Hariri ska återvända till Libanon.

– Han eller någon annan, de är alla av samma skrot och korn. Det viktiga är att vi har någon på posten. Även om han inte gör mycket för landet bidrar hans närvaro till ekonomisk och politisk stabilitet.

Abdullah al-Halabi tar avmätt emot beskedet att Frankrikes president Emmanuel Macron nu bjudit in Saad al-Hariri till Frankrike, där han bodde mellan 2011 och 2014.

– Ja där har han sin ömsinta mor. Men det är i Libanon han ska vara.

TT