Räddad bebis speglar syrisk tragedi

Syrien. Lilla Wahidas svaga, bräckliga gråt fick hennes räddare att bryta ihop. Snyftande håller han den fyra månader gamla flickan i sin famn efter att hon har burits ut ur resterna av det hus som varit hennes hem i den syriska staden Idlib.

Händelsen i veckan filmades och sedan dess har miljontals människor berörts av bilderna på flickan och den gråtande hjälparbetaren.

– Jag befann mig i affären när flyganfallet började, berättar Wahidas 32-årige far Yehya Maatouq med en nästan sakligt monoton röst för nyhetsbyrån AFP, som i ett reportage har tagit reda på historien bakom den hjärtslitande filmen.

Lilla Wahida och hennes familjs öde är en tragisk illustration av det syriska kriget och dess offer.

– Direkt efter attackerna sprang jag hem och fick se att hela vårt bostadsområde var raserat. Jag gick till vårt hus men hittade ingen där, berättar Maatouq.

Såg hennes ansikte

Men plötsligt hörde han sin frus kvävda röst någonstans i ruinerna.

– Jag letade överallt tills jag lyfte på en sten och under den såg hennes ansikte. Jag började gräva runt omkring henne - tack gode Gud så var hon vid medvetande och kunde prata med mig, fortsätter han.

Vid det här laget hade frivilliga hjälparbetare från räddningskåren Vita hjälmarna kommit fram och tillsammans började de frenetiskt leta efter parets två döttrar; fyra månader gamla Wahida och treåriga Sinar.

– Jag började gräva i sovrummet och jag hittade min dotters (Wahidas) hand. När jag nådde henne grep hon tag om mitt finger.

Hjälparbetarna drog sedan undan ett stort cementblock som Wahida låg under och hennes utmattade far kunde lyfta upp sin dotter ur bråten.

– De tog henne till sjukhuset. Tack och lov så levde hon.

Det är innan och under den skakiga färden till sjukhuset som flickan och hjälparbetaren, vars namn inte är känt, filmas.

– Vi jobbade i två timmar för att få ut henne och tack gode Gud så visade det sig att hon levde, säger hjälparbetaren gråtande medan den dammtäckta flickan hostar och sträcker sig efter hans krage.

Väggen hade rasat

Nu försöker Wahidas far röja upp bland rasmassorna. Hans mor och hans andra dotter, treåriga Sinar, har hittats - båda dödades i attacken.

– Min andra dotter, väggen hade ramlat ner över henne. Hon var död. Jag hade kunnat förlora allt, bara inte henne, säger han till AFP och rösten sviker honom.

Nu har Yehya Maatouq, hans hustru och lilla Wahida flyttat in hos släktingar i utkanten av staden.

Dottern har några sår och blåmärken på sitt huvud, men hon sitter lugnt i sin pappas famn under intervjun. Och Maatouqs svar på frågan om vad han har för hopp för framtiden är talande för den mardröm som offren för Syrienkriget lever i.

– Det är upp till Gud. Vi kan inte ens hantera det vi redan varit med om.

TT-AFP