Fattigt flyktingliv utan marginaler

Jordanien. Många syriska flyktingar i Jordanien är helt beroende av månadsutbetalningen från FN:s flyktingorgan UNHCR. Utan den skulle de leva på gatan.

Efter mer än fem års inbördeskrig finns inga marginaler.

Umm Mahmoud, som hon kallas efter sin son, flydde till Jordanien för två år sedan. Till en början bodde hon och de fyra barnen i en enrumslägenhet, där taket läckte och barnen fick astma och allergier av mögel. Som kvinna och ensam familjeförsörjare kände hon sig otrygg i ett hus med många män.

– Jag hade inte råd med någonting, jag hade i princip inga pengar. Grannarna lånade ihop pengar åt mig, så att jag kunde betala hyran, säger hon.

Råd att flytta

Nu är hon en av runt 100 000 syriska flyktingar i Jordanien som varje månad får kontantstöd. Familjen får 215 jordanska dinarer (JD) per månad, drygt 2 500 kronor. Pengarna gör att hon hade råd att flytta, men när hyran är betald har hon bara 30 JD kvar. Så utan matkuponger från FN:s matprogram och stöd från olika hjälporganisationer klarar hon sig inte.

Vi möter henne utanför en av Ammans banker där hon just tagit ut sina pengar. I Jordanien använder sig UNHCR av ett sofistikerat system där flyktingarna identifieras genom att scanna ögats iris. Förutom att det är kostnadseffektivt, slipper flyktingarna köa till något hjälpcenter. Nu får de ett bankkort som vem som helst.

– Först förstod jag inte hur tekniken fungerade, så jag missade de två första utbetalningarna, säger Umm Mahmoud, som nu i efterhand kan skratta åt det hela.

Fattiga flyktingar

Hon är inte ensam om att hela tiden ha hotet om ett liv på gatan hängande över sig. Tre fjärdedelar av de runt 660 000 syriska flyktingar som registrerat sig hos UNHCR är skuldsatta, nio av tio som bor utanför lägren lever under fattigdomsgränsen och var tredje familj riskerar att bli vräkt.

Ju längre inbördeskriget pågår, desto svårare blir situationen. Fick flyktingarna med sig några tillgångar från Syrien så är de sålda nu. Många har svårt att få jobb, särskilt kvinnor.

UNHCR och andra hjälporganisationer blir allt mer bekymrade över barnarbete och tonårsäktenskap. Båda företeelserna har ökat som en följd av att familjerna behöver pengar.

Familjens äldsta dotter, 16-åriga Malak, har förlorat två läsår på grund av flykten, vilket gör det besvärligt att börja skolan igen. Men både hon och hennes mamma är fast beslutna att det ska gå.

Oro och hemlängtan

Umm Mahmoud är hela tiden orolig för sina döttrar.

– Jag kan inte flytta från den här lägenheten, för i andra hyreshus bor det mest män och jag skulle vara orolig för mina döttrars säkerhet. Till och med här, där det känns tryggt, låser jag lägenhetsdörren genom att ställa gastuben eller tvättmaskinen framför dörren, säger hon.

Umm Mahmoud kommer från regionen Daraa i södra Syrien. Där levde hon ett bra liv med sin man, som hade egen firma. Den 3 november 2012 stormade en grupp män in hos dem, sköt och brände ned huset. Mannen tillfångatogs och sedan dess har hon inte hört något från honom.

– Jag vill stanna här tills det är säkert i Syrien. Men då vill jag definitivt åka tillbaka. Jag hoppas bara att min man lever och är i säkerhet, säger hon.

Amman, TT:s utsända