Svenskt stöd till omval av EU-topp

Politik. EU-ledarna väntas välja om Donald Tusk som permanent rådsordförande på veckans EU-toppmöte. Pikant nog är det bara hans eget hemland Polen som är emot.

Statsminister Stefan Löfven (S) stödjer att Donald Tusk får fortsätta sitt uppdrag i två och ett halvt år till.

– Jag uppfattar att det finns ett brett stöd för honom. Jag tycker att han har gjort ett bra jobb i en svår och utmanande tid, säger Löfven i riksdagens EU-nämnd.

Den tidigare polske premiärministern utmanas just nu endast av sitt eget hemland. Men det är de tidigare rivalerna, regeringspartiet Lag och rättvisa (PIS), som lanserat den för många okände EU-parlamentarikern Jacek Saryusz-Wolski som konkurrerande kandidat.

Ungern oroar

I ett brev till andra EU-ledare försöker Polens premiärminister Beata Szydlo i sista stund förklara varför hon inte står bakom landsmannen Tusk, I brevet, som TT läst, framgår att den polska regeringen inte anser att Tusk agerat opartiskt i sin roll som EU-ledare och att han lagt sig i interna polska angelägenheter.

Utöver valet av Tusk behöver EU-ledarna inte fatta så många beslut på torsdag och fredag i Bryssel. Men många stora frågor ska ändå diskuteras. Det gäller till exempel säkerhet och försvar och flyktingsituationen i Libyen.

Under Löfvens dragning för EU-nämnden tog både Åsa Romson (MP) och Eskil Erlandsson (C) upp sina farhågor om den nya ungerska lagstiftning, som bland annat tillåter att asylsökande låses in. De undrade om statsministern kommer att ta upp detta på toppmötet.

– Vi har ställt frågan till EU-kommissionen och jag förutsätter att de agerar om detta strider mot reglerna. Det ser onekligen ut som något som kan vara föremål för en prövning, säger Stefan Löfven.

Sprickor

Formellt kommer Donald Tusk klara av att få förlängt utan Polens röst. Men EU-ledarna strävar alltid efter att vara överens i sina beslut, även när det räcker med stöd av en majoritet. Och enighet är särskilt viktigt nu när EU plågas av så många kriser och förbereder sig som bäst inför ett extra toppmöte i Rom i slutet av mars, där man ska manifestera att EU fortfarande är en kraft att räkna med efter 60 år.

Men enigheten har sina sprickor. Och allt oftare går de mellan medlemsländerna i öst och de i väst. Det gäller till exempel i asylpolitiken, arbetsmarknadspolitiken och även i den stora frågan om vilken väg EU ska ta när Storbritannien lämnar unionen.

TT