De hörde kamraterna skjutas

Stockholm. Fem unga överlevare vittnar i dag i den fortsatta rättegången mot massmördaren Anders Behring Breivik. Bland vittnena finns 22-åriga Renate Tårnes vars förtvivlade inspelade mobilsamtal till polisen väckte uppmärksamhet redan under första rättegångsdagen i april.

Tårnes satt gömd på en toalett och hörde Breivik skjuta kamraterna utanför. Även dagens övriga vittnesförklaringar är starka berättelser. Flera av vittnena skottskadades svårt av Breivik

Tjugoårige Hussein Kazemi befann sig plötsligt öga mot öga med massmördaren vid strandkanten på öns sydspets. Breivik frågade med lugn röst "Har ni sett honom" medan han laddade om sitt vapen.

– Jag fick fram ett svagt ja och min kompis pekade i riktning mot var vi hört skottlossning ifrån, berättade Kazemi i rätten i dag enligt NTB.

Men så förstod han att polisen framför honom inte var någon riktig polis och kastade sig i vattnet med kulorna vinande efter sig. Kazemi var knappt simkunnig men lyckades klamra sig fast vid en sten och hålla sig kortare stunder under vattnet. Han träffades av flera skott men klarade sig. Vid slutet av dagens vittnesmål vände han sig direkt mot Breivik.

– Utöya var mitt första möte med (socialdemokratiska Arbeidepartiets ungdomsförbund) AUF, men jag lovar att det inte ska bli det sista. De som mördades på Utöya hade önskningar och drömmar. Jag ska fortsätta att åka till Utöya för att uppfylla deras drömmar.

18-åriga Marte Fevang Smith och tio kamrater bestämde sig för att spela döda för att slippa undan från Breivik. Men alla sköts, bara Smith överlevde.

När massakern började flydde hon i likhet med många andra upp mot den så kallade Kjärlighetsstien (Kärleksstigen) som löper längs öns nordvästra del.

Hon lade sig på magen men hann få syn på Breivik som var fem-sex meter bort.

– Han spanade mot stigen och såg rätt på mig. Jag tittade ner. Jag hörde honom gå mot där vi låg och så började han skjuta alla, en efter en, berättar Smith enligt tidningen Verdens Gangs direktrapportering.

Även Smith träffades. När hon långt senare lyckades resa sig upp var alla omkring henne döda, däribland hennes bästa väninna.

En av målsägandebiträdena frågar: "Hur lyckades du hålla dig stilla medan du låg där?"

– Jag sjöng en sång inombords. En sång som jag tyckte mycket om när jag var liten.

Senare gömde Smith sig i ett konserttält tillsammans med andra skadade ungdomar. En polisman kom in.

– Jag såg att han hade annan utrustning på sig än den jag träffat på tidigare men jag vågade inte lita på honom.

En annan person i tältet frågade "Ska du mörda oss nu?". Då förstod polismannen hur ungdomarna i tältet tänkte.

"Nej, nej, det ska jag inte" sade polismannen och började hjälpa de skadade.

Efter en kortare paus får Brevik möjlighet att själv kommentera vittnesutsagorna.

Brevik säger att vittnena undvikit att "berätta vad de haft för befattningar" inom AUF. Han börjar läsa upp namn på vittnena och vilka befattningar de enligt honom haft i ungdomsrörelsen. Men han avbryts snabbt av domaren:

– Vad har detta för betydelse?

– De har försökt ge intryck av att de egentligen inte har varit politiskt aktiva alls. Men många av dem är erfarna politiska aktivister, svarar Breivik.

Han vill också framhäva att han inte accepterar vittnesbeskrivningarna om att han skulle ha utstött glädjerop medan han sköt ihjäl ungdomarna.

– Jag har tidigare förklarat att jag vid tältplatsen sade "Ni ska dö i dag marxister". Det sade jag vid två olika tillfällen. I övrigt sade jag ingenting, hävdar Breivik

TT