Matkris i torkans Etiopien

Etiopien. Över 8,5 miljoner människor i Etiopien behöver hjälp med mat till följd av svår torka i delar av landet, enligt FN. Trots de senaste årens ekonomiska framsteg är nöden svår på landsbygden.

Dammoln är de enda moln som syns på himlen, inte en regndroppe är i sikte. I det uttorkade Danandistriktet kämpar befolkningen till stor del i det tysta medan deras utmärglade boskapsflockar decimeras.

Regeringen säger att den avsatte motsvarande 400 miljoner dollar till humanitära insatser i samband med förra årets torka. I år har 47 miljoner dollar avsatts. Men budgeten har blivit så pass ansträngd att Etiopien i ännu högre utsträckning måste förlita sig på hjälporganisationer som FN:s livsmedelsprogram WFP.

Växande ekonomi

I väntan på det efterlängtade regnet försöker hjälporganisationer stötta befolkningen så gott det går.

– Etiopien är det land i Afrika som var bäst förberett för att hantera klimatförändringen. Men efter tre år i rad med El Niño klarar landet inte av att hantera detta på egen hand, säger José Graziano da Silva, generaldirektör på FN:s jordbruksorgan FAO, i samband med ett besök i Danandistriktet.

Etiopien är Afrikas snabbast växande ekonomi, men skillnaderna mellan stad och land kan vara stor, på många sätt. I ett Addis Abeba som så här års präglas av regntunga skyar går det snart att äta på en nyöppnad Pizza hut. Välståndet i den livliga huvudstaden står i bjärt kontrast till landsbygden där befolkningen fortfarande i stor utsträckning är beroende av boskap som får, getter och kor.

Situationen är särskilt svår i Danan. Området, där det framför allt bor etniska somalier och där en rebellrörelse är aktiv, har historiskt sett negligerats av Addis Abeba.

Boskapen dör

Tjänstemän på regional nivå säger att hälften av distriktets boskap, uppskattningsvis 280 000 djur, har dött - ett hårt slag mot den halvnomadiska befolkningen som förlitar sig på sina djur för matförsörjning, transporter och inkomster.

En av de som möter de besökande FN-tjänstemännen är Sheikh Hussein Mohammed.

– Hjälpen som vi får räcker inte till att föda oss själva och våra djur. Vi är inte heller vana att äta den sortens mat som vi får. Men det värsta är att djuren inte längre ger oss mjölk och kött. Vi är väldigt hungriga. Och vi lider av detta, säger han.

En annan lokal ledare, 62-årige Sheik Ibrahim Mohamed, säger att han har förlorat hälften av sin boskap de senaste två åren.

– Ungdomarna flyttar till andra städer och byar i närheten, men vi har ingenstans att ta vägen. Jag kan inte överge min familj och den boskap jag har kvar och fly. Jag kommer att dö här.

TT-AP