Stockholm och Jämtland sämst på blodgivning

Medicin. Stockholmare och jämtlänningar är sämst i landet på att lämna blod.

I Blekinge och Västerbotten görs nästan dubbelt så många bloddonationer i förhållande till befolkningsstorleken.

Det är stora skillnader från län till län när det gäller antalet blodgivare och antalet bloddonationer. Bäst i landet är Blekingebor och västerbottningar, där blod donerats 62,5 respektive 60,1 gånger per 1 000 invånare under förra året. Det är nästan dubbelt så mycket som i Stockholm och Jämtland, där motsvarande siffror är 32,8 respektive 34,9 donationer.

– Jag har inte spekulerat i varför. När vi behöver blod i perioder ringer vi och försöker att få in blodgivarna. Vi brukar klara oss och behöver inte så ofta blod från andra platser, säger Anneli Markgren, sektionssamordnare på länets enda blodcentral i Östersund.

Stockholmare stressade

Stockholm är ett landsting med stora sjukhus, där behovet av blod är stort. Samtidigt är stockholmarna bland de sämsta på att lämna blod, trots tre stora blodcentraler och blodbussar som besöker 160 platser i länet.

– Vi har försökt att knäcka gåtan varför, men ser mest att det har med tiden att göra. Folk säger att de är stressade, att de inte hinner. Det prioriteras inte riktigt förrän den dagen man själv har någon anhörig eller själv behöver och inser att sjukvården inte skulle fungera utan blodgivare, säger Ingrid Engström vid Stockholms blodcentral.

Kan fort bli brist

I Blekinge är situationen den omvända. Blodcentralerna i Karlskrona och Karlshamn, och tappningslokalen i Ronneby, är Sveriges tappningstätaste. Området ligger också näst högst bland antalet blodgivare.

– Vi har rykte om oss att vara en trevlig blodcentral, att man blir trevligt bemött. Vi är kanske lite mer familjära, säger Inger Mattsson vid blodcentralen Karlskrona.

I sommar har Blekinge kunnat hjälpa Sahlgrenska i Göteborg och sjukhusen i Växjö och Lund med blod. Men trots god blodtillgång händer det att lagret blir lågt även i Blekinge.

– Helt plötsligt kan det, från att ha varit god tillgång, gå åt väldigt mycket. Antingen när två patienter med samma blodgrupp blöder samtidigt, eller om någon fått en blödning på stora kroppspulsådern, då rinner det ut ganska mycket innan man får stopp på det, säger Inger Mattsson.

TT