Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Frans, Frank

Vilda svin på frammarsch

Publicerad 2017-09-05

Samhälle. Vildsvinen breder ut sig i hundratusentals.

Bönder får sina odlingar förstörda och vissa städer upplever en invasion av svin.

Nu måste markägare och jägare komma överens för att lösa problemet.

Den svenska vildsvinsstammen breder ut sig. Mellan 200 000 och 300 000 vildsvin uppskattas böka omkring i landet och flest finns i Uppland, Sörmland och Skåne.

– De är flockvilt och nattaktiva varför de är svåra att inventera. Men avskjutningen, trikinprover och antalet trafikolyckor med vildsvin ger en bild av utbredningen, säger Christer Pettersson, sakkunnig vid vildsvinsförvaltningen, Naturvårdsverket.

Avskjutningen har kommit i kapp och passerat älgarna.

– Förra året fälldes närmare 100 000 vildsvin och under samma jaktår fälldes drygt 80 000 älgar, säger Pettersson.

Djuret var tidigare i princip utrotat i Sverige men återinplanterades under 1970-talet och stammen har växt kraftigt sedan dess. Men problemet med vildsvinen är i sig inte att antalet vildsvin ökar. I stället handlar det om att stammen inte är tillräckligt spridd utan växt sig för stark inom vissa områden.

I exempelvis Norrtälje har djuren letat sig in i villakvarteren och kommunen har enligt Norrtelje Tidning tvingats till krishantering efter vad som beskrivits som en invasion av vildsvin.

Även i Uppsala har vildsvinen tidigare irrat sig upp till centrala delar. I maj fick polisens eftersöksjägare jaga åtta stycken och vid ett annat tillfälle samma månad trillade ett vildsvin ner i Fyrisån.

Ekonomiska förluster

Djuren är också ett stort ekonomisk bekymmer för landets bönder. Enligt Hans Andersson, professor i lantbruksekonomi vid SLU, har närmare 40 procent av Sveriges lantbrukare drabbats av vildsvinens framfart. För dem uppgår kostnaderna för skadorna till i genomsnitt 930 kronor per hektar.

– Totalt motsvarar de sammanlagda kostnaderna cirka 7 procent av produktionsvärdet för samtliga grödor som växer på svensk åker, säger Andersson.

Samtidigt är det inte bara skörden som drabbas. Marker bökas upp och måste återställas, maskiner skadas, fodrets kvalitet sjunker och marker måste inhägnas. Lantbrukarna kan även bli tvungna att sluta odla en del grödor som annars är gynnsamma för växtföljden. Totalt rör dig sig om skador för 600 miljoner kronor varje år, enligt Lantbrukarnas riksförbund.

– Även en gles vildsvinsstam kan vara ett problem för en mjölkbonde, säger Henrik Thurfjell, vildsvinsexpert vid SLU.

En anledning till det ökade antalet vildsvin är att de matas över vintern, vilket ökar reproduktionen. Och enligt honom är det främst jägare som står för utfodringen för att hålla uppe stammen.

– Matningen är ett stort problem och är väldigt utbredd i Sverige. Det gör att de brunstar en tid på året då de inte skulle kunna annars, vilket gör det svårare att skjuta av dem på ett schysst sätt.

Får inte betalt

Samtidigt vittnar jägare om att de gärna skulle skjuta av fler, men att antalet vilthanteringsanläggningar som köper köttet av jägarna är för få och att det för många jägare därför blir för långt att åka.

– Och ibland tar vissa vilthanteringsanläggningar inte ens emot, de har fullt, säger Torbjörn Larsson, förbundsordförande för Svenska jägareförbundet.

När jägarna inte får betalt för köttet finns heller inga incitament att skjuta, i alla fall inte när frysen redan är tillräckligt full för egen förbrukning.

– En jägare går inte ut och skjuter vildsvin för att gräva ner det.

Dessutom finns en risk att jägare säljer vildsvinskött svart under bordet när de inte får betalt från vilthanteringsanläggningar.

– Det här är lite som med rutavdraget. Här gäller det att göra det svarta vitt. Man ger bort det till vänner och bekanta för att bli av med det.

Larsson vill nu att småskalig försäljning av vildsvinskött direkt från jägarna ska bli tillåtet.

– Precis som när man säljer rådjur men med tillägget att köttet går att spåra.

Bakomliggande konflikt

Bakom problematiken i de områden där svinet växt sig för starkt finns konflikter mellan olika markägare och jägare. Grannar har helt enkelt olika mål med vildsvinsstammen.

– På de absolut flesta ställena i landet så fungerar det väldigt bra. Har man ett bra samarbete då fungerar alltid vildsvinsförvaltningen, säger Larsson.

Enligt Henrik Thurfjell måste stammen bli bättre spridd.

– Det kräver en intensiv jakt, att man slutar matar djuren och att markägare ibland låter jägare jaga gratis på sin mark.

TT