Duggregnet dämpade storkarnas flyglust

Natur. Årets ringmärkning av storkungar är avklarad - under dagens storksläpp har flygfärdiga unga storkar prövat sina vingar.

Men storkarna kände sig tveksamma till att flyga på grund av dåligt väder.

– Jämfört med hur det var för hundra år sedan är det mer än en fördubbling, det var 34 par när man började räkna storkarna 1917. Att antalet storkpar ökar är det långsiktigt viktiga. Att det blir år med dåligt väder som påverkar ungarna är ju något som inträffar, sade Petter Albinson, projektledare för Storkprojektet, till TT i samband med att ringmärkningen började i juni.

Till saken hör också att storkar inte alls fanns i Sverige mellan 1955 och 1989, betonar han.

"Häftigt skådespel"

Klockan 13 i dag släpptes 82 ringmärkta storkungar vid Hemmestorps Mölla i Skåne. Petter Albinson säger att släppet gick bra, men att duggregnet dämpade storkarnas humör.

– De är inte så benägna att ta höjd och flyga långa sträckor när det är dåligt väder. Några är kvar här alldeles utanför, och några tog mark några hundra meter bort på fälten och letar mat. Det var någon stork som fick tag i en mullvad som de andra försökte sno från den, det blev ett häftigt skådespel, säger han.

90 procent dör

Storkarna är på väg söderut. Och så återvänder de i bästa fall till Sverige som treåringar för att häcka.

– Under den tiden dör tyvärr runt nittio procent av storkarna. Men så är det, det är tufft i naturen. För oss är det spänd förväntan fram tills dess, varje år är det intressant att se vilka som överlevt och kommer tillbaka, säger Petter Albinson.

Storprojektet startade 1989 för att få tillbaka storken till landskapet och målet är att skapa en vild stam. Petter Albinson berättar att allmänhetens intresse för storken är stort.

– Det är en stor och spektakulär fågel som säkert är lättare att knyta an till än en mer alldaglig fågel, säger han.

TT