Alla skjutningar bekymrar nattvandrare

Brott. För varje ny skottlossning blir det lite svårare att rekrytera nya nattvandrare.

– Det har blivit jätteoroligt sista tiden, säger tonårsmamman Silvia Vajda, som ägnar många fredags- och lördagskvällar åt att ta sig runt i Rosengård med omnejd till fots.

När andra kurar i tv-soffor eller äter gott på krogen samlas nattvandrarna i Vänskapsföreningens lokal vid Rosengårds centrum i Malmö, drar på sig sina vindtäta, röda jackor och ger sig ut.

De har inte själva blivit vittnen till skjutningar, men har befunnit sig i närheten. Ibland hör de skott avlossas ut i luften från balkonger och under rundan brukar de passera ett garage med skotthål, där de vet att vapeninnehavare skjuttränat.

– Folk är jätteoroliga faktiskt. Föräldrarna är oroliga för sina barn. Och det är ingen som kan se någon lösning på detta, säger Muhammed Khorshid.

Egna tonårsbarn

Det nya året har inletts med en rad allvarliga skottdåd, inte bara i Malmö utan även i Sundbyberg, Helsingborg, Uppsala och Rinkeby.

Flera av de nattvandrare som TT träffar har själva barn i tonåren.

– Delvis kan föräldrarna göra något, men det är inte allt föräldrarna kan styra - man kan råka vara på fel plats vid fel tillfälle. Jag kanske uppfostrar min son rätt, men se på den här unga killen som stod och väntade på bussen när han skulle gå och träna och sedan blev skjuten. Min son brukar också åka till träning med buss, säger Silvia Vajda.

Själva är de övertygade om att de gör nytta, bara genom att gå runt och prata med ungdomar på kvällarna och ibland, när det behövs, slå larm och rapportera till polisen, fastighetsägare eller skolor.

Arbetar ideellt

Rosengårdsbon Safet Krasniqi, som stannar till hos nattvandrargruppen under fotograferingen, tycker att det är märkligt att nattvandrarna förutsätts arbeta helt ideellt. De gör stor nytta och borde få någon form av arvode, anser han.

– Det är bra att det nattvandrar, men de kan inte gå utan skydd! Vad tänker samhället? Vad tänker kommunen? Det är jättefarligt för dem. Om de blir anfallna, vem ska de hålla kontakt med? säger han.

Muhammed Khorshid håller med om att nattvandrarna ibland kan hamna i riskabla situationer. Det har hänt att de blivit attackerade och fått springa iväg för att sätta sig i säkerhet. Han misstänker att det kan vara anledningen till att det har blivit svårare att rekrytera nya.

För honom är det obegripligt att kommunen inte sätter in fler ordningsvakter. Det allra bästa hade varit om kommunen kunde hjälpa arbetslösa ungdomar att utbilda sig till ordningsvakter och sedan anställa dem, anser han.

Psykisk skada

Steen Juul-Möller, som är verksamhetsutvecklare i Vänskapsföreningen, ser nattvandringarna som en metod för att hålla kriminaliteten borta från gatan.

– Det är sällan vanligt folk kommer till skada. Men det händer, när de tar fel, och de skadar också vanligt folk psykiskt. Folk, framför allt kvinnor, blir rädda för att gå ut. Staden förlorar en stor del av sin charm när den ständigt ska kontrolleras av sådana här idioter som kör för fort och skjuter på varandra, säger Steen Juul-Möller.

– Det är så mycket negativt som kommer ut av det här och nattvandringen är absolut ett redskap för att försöka hejda. Den kan inte få bort kriminaliteten, men den kan få bort kriminaliteten från gatan.

TT