Pisa-resultat ett politiskt slagträ

Politik. I morgon är det avgörandets stund för svenska skolan. Då presenteras resultatet i kunskapstestet Pisa.

Oavsett svenskt resultat lär politiska utspel om vem som gjort rätt eller fel följa efter, menar statsvetaren Mikael Lundström.

Tre år har gått sedan den senaste Pisa-undersökningen presenterades. Då blev resultatet en chock för skol-Sverige och följdes av en het politisk debatt där S-ledaren Stefan Löfven ansåg att landet befann sig i en "nationell kris", skolforskare efterlyste kriskommissioner och dåvarande utbildningsministern Jan Björklund (L) lovade att inrätta ett skolforskningsinstitut.

Nu är det dags igen, och även om det i förra veckan i samband med Sveriges resultat i Timss-undersökningen från båda politiska läger talades "om en arbetsseger för svensk skola" kan diskussionen bli annorlunda nu, menar Mikael Lundström, lektor i statsvetenskap vid Lunds universitet.

Uppenbart problem

– Går det dåligt så kommer en hel del säkert att lyfta fram utbildningsminister Gustav Fridolins (MP) 100-dagarsplan för den svenska skolan och säga att den har misslyckats. Fridolin kommer säga att det "här är äldre grejer och man ska titta på vad Jan Björklund gjort". Men i själva verket kanske det helt enkelt hänger samman med sådant som skedde innan Björklunds dagar, säger Mikael Lundström.

Han menar att det finns ett uppenbart problem kring just undersökningar som Pisa och skolpolitik.

– Skolpolitik är otroligt segt och den väldigt segflytande skolpolitiken möter här en dagspolitisk situation som inte matchar. Om till exempel Gustav Fridolin inplanterar en förändring, när märker man av det i en Pisa-undersökning? Jo, det kan lätt ta 10-15 år innan man ser effekten av reformer.

På offensiven

Pisa-chocken 2013 ledde till att en redan het skoldebatt nådde kokpunkten med knappt ett år kvar till 2014 års val. Nya förslag lanserades. Till exempel ville Jan Björklund se ännu tidigare betyg, fler undervisningstimmar, tioårig grundskola och ett återförstatligande av skolan.

Sedan dess har skolfrågan fått kraftig konkurrens av invandring och integration i den politiska debatten. I till exempel i Novus senaste undersökningen (25 augusti) om den viktigaste politiska frågan uppger 61 procent invandring/integration, 60 procent sjukvården och därefter skola och utbildning (57 procent). Men den har dock fortsatt stor betydelse, säger Mikael Lundström:

– Den stora förändringen är ju att invandringspolitik kommit som en galopphäst de senaste åren. Under den brukar det finnas ett gäng frågor: ekonomisk politik och skolfrågor som brukar ligga högt. Det lockar många röster och intressen eftersom man har barn i systemet eller är på ett eller annat sätt påverkade, säger Mikael Lundström.

TT