Klockan klämtar för passet

Åsa Erlandson

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2012-11-19

Är det någon idé att resa utomlands längre? Ärligt? Allt blir mer och mer sig likt och svenskarnas viktigaste skäl att åka till andra länder har försvunnit: shoppingfynden, svartväxlingen och spritskrytet.

Här är sju fenomen som snart platsar på resemuseum:

Magväskan. Bandare, kokosolja och magväska. ­Sedan var man hetast på stranden på Rhodos 1989. Förvånade turister pekade och undrade: ”Annars ­brukar ju ni svenskar vara snygga.”

Vi tog inte ens av oss bilringen i tyg när vi gick på fin restaurang. I dag har vi äntligen fått sjukdomsinsikt och magväskan ­toppar undersökningar om det fånigaste plagget ­genom tiderna.

Resväskan. Länge fick pensionärerna spott och spe för sina bekväma rullväskor. Skrattar bäst som skrattar sist, i dag har alla en dramaten och det är ofattbart hur länge vi orkade baxa runt med ladugårdsdörrar med handtag.

Vykort. Så fort nötterna och välkomst­drinken dukats upp på balkongen var det dags att ta sig an bunten med bilder på nakna tjejer alternativt stirrande åsnor. Planet landade för tre timmar sedan och det finns absolut inget att rapportera på vykorten, ändå var man tvungen att sätta igång direkt ­eftersom postgången var så långsam. I dag rapporterar vi ännu snabbare - och ointressantare: Twitter: ”Nu lyfter flygplanet!”. Facebook: ”Åh, första dagen på stranden!”.

Pass. Passkontrollerna inom stora delar av ­Europa består numera av en trött kontrollant vars enda uppgift är att vifta förbi alla dåligt upp­daterade resenärer som fortfarande vill visa upp passet. Ett av de främsta backpackernöjena är borta: att jämföra stämplar i passet. Fördelen är att ingen längre bryr sig om hur fula de blev på passfotot.

Collect call. Hade sin storhetstid under tåg­luffareran i slutet av 80-talet. Man hoppade in i en ­telefonkiosk, slog ett nummer, pratade med en tele­fonist och väntade på att kopplas fram. Sedan var det bara att dumpa den svenska pojkvännen för att man ville ”vara fri” (=hade träffat en snygg kille från Paris). Exet fick betala samtalet.

Shoppingfynd. Halva poängen med att resa var att få komma hem och visa upp falska märkesväskor och billig elektronik. I dag finns H&M på Kanarie­öarna och de bästa shoppingfynden görs på nätet. Förr kunde man imponera med en lerkruka som det stod ”Italia” på. Nu krävs det mer.

Resebyrå. Att köpa en resa gjordes inte i en handvändning. Det gällde att gå från resebyrå till resebyrå, bläddra i pärmar, vänta på sin tur och ha långa samtal med säljaren om uppvärmda pooler, utsikter och ­billigaste flygalternativen. I dag krävs det bara några knapptryckningar. Å andra sidan kan det vara nog så ­förvirrande, många resesajter är ­rena labyrinterna.

Växla pengar. Att växla pengar var en jätteapparat. Först velandet: är det bättre att växla pengar hemma ­eller på plats? Sedan: ska jag växla på bank, växlingskontor eller våga mig på svartväxling? Därefter ångesten: har jag blivit lurad? Oavsett vilket så blev man åtminstone miljonär. I drachmer.