Får det lov att vara en gin & tonic till varmkorven?
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-19
RESA:s redaktör om den usla servicen på Ryanair
”Nej, nu sitter det fint med en cheeseburgare!”
Det är inga särskilt överdådiga middagsplaner som smids. Redaktionens senaste tillskott toppar emellertid måltiden med ett glas rött. Det är ju trots allt lördag.
Men ... det är ett litet krux.
Den gourmetinrättning som ansvarar för serveringen är flight FR1627 med Ryanair från Berlin till Skavsta.
Ni förstår redan vart vi är på väg. Men jag bjuder ändå här på ett skådespel som skulle kunna ha varit originalet bakom Povel Ramels klassiska Sukyaki-sång.
– Ledsen, men cheeseburgarna är slut, kommer det från den långe, skamsne stewarden Vitor.
Kollegan tittar i menyn och pekar på kycklingwrapen, men hinner inte ens fråga förrän:
– Också slut, tyvärr, säger Vitor som nu tycker det är lika bra att berätta om pizzan och focaccian som inte heller finns på just den här flighten.
Min hungrige vän, som rest i 94 länder och som upplevt det mesta på flygplan, inser faran för sent.
– Men vinet då?
Nej, oavsett färg är det också slut och i nästa andetag avrättar Vitor de sista ambitionerna om en okej tröstmåltid.
– No, we are also out of beer ...
Orsaken tycks ha med en cateringfirma att göra, men inget av detta har informerats till alla de passagerare som i avgångshallen väntat på att få kliva ombord och beställa.
Vitor gör nu allt för att rädda humöret hos den nu lätt ironiskt flinande kollegan.
– Det finns sprit, vad sägs om en gin & tonic?
Kollegan, ödmjuk ut i fingerspetsarna även när magen kurrar som värst, tackar vänligt men bestämt nej till middagsgroggen. Det får bli en korv med bröd för 55 kronor... och vatten.
Vi skrattar tyst åt eländet och jag tänker på den vegetarian längre bak i planet som kanske också vill avsluta Berlinresan med en trevlig matstund.
På menyn ser vi vad som finns kvar åt vegetarianen. En croissant, kanske? Eller varför inte en påse M & M med vodka Red Bull?
Jag inser plötsligt att Vitor vänt sig om mot min sida.
– Vad får det lov att vara?
Sture Bjarnelind, redaktör
sture.bjarnelind@aftonbladet.se