Superplanet korsar Atlanten på 1 timme

”Tekniken finns och vi vet att det är möjligt”

Här är Concordes arvtagare på flyghimlen, ett plan kapabelt att flyga sträckan London-Tokyo på två timmar.

Teknologin finns men också ett stort problem.

Det kan dröja 40 år innan det skulle kunna tas i kommersiell drift.

Alla siffror kring ZEHST, som planet kallas (Zero Emission Hypersonic Transportation), är minst sagt fantasieggande.

London-Istanbul på 30 minuter.

London-Malaga på tjugo.

Och London-USA:s östkust på i runda slängar en timme.

Det är Airbus moderföretag EADS som tagit fram den projektprototyp som presenterades inför starten av världens största internationella flygmässa på flygplatsen Le Bourget i Paris.

Ser ut som Concorde

Jean Botti, som är teknik- och utvecklingschef på EADS, jämför faktiskt planet med numera skrotade höghastighetsplanet Concorde.

– Det är inget Concorde men det ser ut som en Concorde, vilket bara bevisar att 1960-talets aerodynamik var mycket smart. Vi har arbetat länge med det här projektet och vet att det är möjligt.

Bränslet som ska driva planet är kanske det allra mest revolutionerande - en blandning av syre och vätgas.

Det i sin tur innebär rena miljöklippet eftersom det enda utsläppet då skulle utgöras av vatten.

Bränslet tar plats

Konventionella jetmotorer lyfter och landar planet innan piloten startar ett par raketmotorer som sedan tar planet strax ovanför atmosfären och till en hastighet av cirka 5000 km/tim, eller överstigande Mach 4 (fyra gånger ljudets hastighet) på flygspråk.

Airbus, som har sitt huvudkontor i franska Toulouse, anser att ett plan av den här typen skulle kunna tas i kommersiell drift inom 40 år.

Ett problem är att bränsletankarna tar så stor plats att planet endast skulle rymma cirka 100 passagerare.

Det gör att somliga flygexperter gör tummen ned för hela projektet.

– Planet är möjligt eftersom teknologin finns. Den verkliga svårigheten är sedan att få ekonomi kring en helt ny flygplansmodell. Det kommer att krävas miljarders miljarder bara att få det av ritbordet och upp i skyn, säger till exempel David Kaminski-Morrow, redaktör på tidskriften Flight International.