Småländsk gunghäst stal mitt äventyr

helskärm

Vi lever i en globaliserad värld.I praktiken betyder det en mängd sköna saker:

Att jag kan läsa indiska dagstidningar på nätet, köpa spansk manchego-ost på Ica och beställa udda amerikanska tidskrifter på nätet.

Att jag har tätare och enklare kontakt med min kompis i Argentina än jag har med förskolehandläggaren på stadsdelsförvaltningen. Den förstnämnda bloggar även ihärdigt, så jag har koll på hans vardag, till skillnad från den förskoleansvariges.

Att resande aldrig har varit smidigare. Jag kan spana in resmålet med webbkamera och online-boka hotell. Jag kan ofta testa landets käk på en restaurang nära mig tillsammans med en kompis som redan har gjort samma resa. I stort sett så har jag turistat på platsen redan innan jag har landat.

Nackdelen är ju att resandet nästan har blivit för smidigt. När det är så lätt att dra iväg så kan och vågar nästan alla göra det. En gång i tiden kunde man imponera på omgivningen genom att flyga till Playa del Inglés eller Kreta.

Nu tar vi alla i så att vi kräks för att överträffa oss själva och varandra. Du är aldrig coolare än din senaste reseupplevelse.

Vi vandrar i Amazonas med en egen guide – nej inte en sån där guide som alla andra, utan en personlig, skön kille som blev en vän för livet och som visade oss de hemliga guldkornen.

Vi simmar med valhajar, gifter oss på bergstoppar, äter larver och sover i kändisars gamla hus.

Avspänt? Inte alls. Kul? Jajamän!

En annan globaliseringsnackdel: Hags-fenomenet. Vart jag mig i världen vänder möts jag av samma utbud. Oslos paradgata har samma utbud som Drottninggatan i Stockholm som ser ut som Ströget som ser ut som Oxford Street som ser ut som Ramblas.

Ja, jag är en jäkla bakåtstävare. Jag GILLADE att behöva åka ända till Spanien för att kunna handla på Zara. Det kändes coolare att hänga på Virgin Megastore i London innan den fanns i flera andra länder. Jag tyckte om tanken på att åka till Kina utan att hitta Billy Bokhylla hemma hos folk.

Som barn älskade jag att upptäcka nya lekplatser. Nu kan jag berätta vad som finns på lekplatsen i utlandet: det småländska företaget Hags lekställningar.

Inget ont om Hags. De har pålitliga grejer. Att en massa länder köper in hela lek-kit från dem beror på att de lever upp till en massa säkerhetsföreskrifter.

Men så trist! I våras besökte vi en fantastisk plats. Vi bilade långt in i en ravin, passerade porlande bäckar och luktade på mandelträdens blommor. Till sist kom vi fram till en by där stora delar av befolkningen fortfarande lever i grottor.

Det fanns bara en grej som förstörde idyllen: mitt i byn stod (naturligtvis) en gunghäst från Hags, exakt likadan som den vi har på gården hemma i Sverige.

Min sexåriga dotter jublade, den svikaren. Själv kände jag mig som en tonåring som har blivit bjuden på svartklubb, men i stället hamnat på ett föredrag om personalhälsa på Ams. Äventyrskänslan red iväg på en gunghäst av ”stabil konstruktion med kullagrade leder”, som det står i produktkatalogen.

Sen var den ohjälpligt borta.