Att välja resepartner är som att nätdejta
Vem är din bästa reskompis? Är det kanske rent utav enkändis?
Alltid när jag frågat runt i bekantskapskretsen brukade namnet Usama bin Ladin dyka upp med motiveringen att ”man får garanterat se okända platser”. Alla trodde ju att han var ett bergstroll som for omkring mellan spännande grottor – och så satt han i själva verket och tryckte i ett fult hus. Vilket antiklimax.
Någon annan drar till med barnens dagisfröken i vars sällskap man kan slappna av helt och hållet eftersom hon har stenkoll på biljetter och utflyktstider. Medan singelkillen svarar snabbt: ”Kungen! Kan fixa brudar var som helst.”
När svenska turister svarar i en enkätundersökning hamnar danske charterhunken Mads Mikkelsen i topp.
Lite oväntat måste man väl ändå säga med tanke på att vem som helst kan bli stressad av någon som går runt och räknar ”Dagarna” hela tiden (i Fritidsresors reklamfilm säger han någonting om dagar var femte sekund – ja, jag har räknat).
Kronprinsessan Victoria ligger också bra till men det kan omöjligtvis bero på att man förväntar sig att få en partypolare att dansa på borden med. Uppenbarligen är det omtanke som ligger bakom – hon behöver komma ifrån sin pinsamma pappa ett tag.
Maria Montazami: Visst är hon snäll. Men orka förklara att Rom inte ligger i Frankrike varje dag och tvångsisoleras på rummet bara för att hon har tappat bort sitt läppstift och känner sig exposed, rädd och nervös.
Persbrandt: Hur tänkte man här?
På listan finns även Johnny Depp, Lill-Babs och Petter. Snygga, framgångsrika personer allihop. Men att välja drömresepartner är som att nätdejta, det är ingen bra idé att bara gå på ytan.
Tvärtom kan önskepartnern vara rena mardrömmen och jag är nog inte ensam om att ha kört i diket när det gäller reskompisar.
Som tonåring blev jag exempelvis jätteglad när den coolaste killen jag kände helt otippat ville haka på min och kompisens tågluff. Men redan i Köpenhamn visade han sig vara en gnällig hypokondriker och i Prag bestämde vi oss för att skiljas som ovänner.
En av mina allra roligaste arbetskompisar
visade sig också vara en reseflopp. Av någon obegriplig anledning blev han titt som tätt
eremit och vägrade komma ut ur sitt hotellrum, en sida som han aldrig kunde visa på jobbet eftersom vi satt i öppen planlösning.
Nej, den bästa reskamraten kan snarare vara den mest otippade och i dag väljer jag helst en gammal diplomat, typ Jan Eliasson.
Jag är ute efter extrem världsvana och streetsmarthet toppat med förmågan att förhandla med stil, något som kan komma till användning när vi till exempel får ett hotellrum som inte håller måttet. Och så förväntar jag mig språkkunskaper och intressanta konversationer så klart – en diplomat måste ju ha lätt för att umgås, inte sant?
Tvåa på min egen lista är en annan högoddsare, nämligen författaren Jonathan Safran Foer. Inte för att han vare sig är snygg, tuff eller rolig utan för att den amerikanske nörden också skulle förgylla vår resa med sina kunskaper. Förhoppningsvis.
Han kan lika gärna gå in i världsfrånvända författarläget och börja prata med en palm.
Följ RESA på Facebook – klicka här och titta in!
Åsa Erlandson är journalist, blandmissbrukare när det gäller resor och göteborgare i exil som egentligen tycker att hemstaden är drömresmålet alla kategorier. Hon skriver krönikor i varje nummer av tidningen RESA.