"Jag ska se hela världen – på ­cykel"

Lars har redan avverkat 49 länder och 4000 mil – nu är det dags för en ny tur

helskärm

Han har trampat genom Saharas öken, Australiens vildmark och över bergskedjan Kaukasus.

Lars Bengtsson har ett mål: han ska cykla från kust till kust i alla världsdelar.

Lars Bengtsson hade bestämt sig. Han skulle göra sitt livs resa. Han skulle ta sig från hemstaden Falköping i Västergötland ända till Nepal. Och han skulle göra resan på cykel.

Lars gav sig av en gråkall marsdag 2004. Efter sju mil stannade han för att övernatta i en skogsdunge i Ulricehamn. Regnet öste ner när han reste tältet, han var dödstrött, baken värkte...

– Det var rätt eländigt och jag skrattade åt mig själv innan jag somnade. Men några planer på att ge upp hade jag inte, säger Lars.

Nej, han gav verkligen inte upp.

­I?stället  trampade han tusen mil till, hela vägen till Katmandu i Nepal. Den första resan med cykel gav mersmak. Lars ville se mer av världen från sadeln.

– Jag ska se hela världen – på cykel. Mitt mål är att korsa alla världsdelar.

Hittills har han klarat av fem kontinenter genom 49 länder.

Den längsta turen hittills, den gick från Kiel i Tyskland ner till Kapstaden i Sydafrika. Sträckan på 1800 mil tog 16 månader att cykla. Lars gick ner elva kilo under det äventyret.

Du cyklade genom Sahara, hur var det?

–?Sandigt! Den första biten fanns det inga vägar och det var inte helt lätt. Men det var inte så hett som man kan tro. På morgnarna var det nollgradigt, då cyklade jag med fleecejacka.

Det måste ha varit skönt att komma hem när man korsat Afrika på cykel...

–?Jag åkte inte hem. Jag tog ­cykeln och flög till Buenos Aires i Argentina. Sedan cyklade jag genom Sydamerika, upp till Colombia. Men det var en jobbig tripp. Jag var sliten efter Afrika, var sjuk och hade feber.  Jag ”fuskade” och åkte faktiskt buss vissa sträckor.

–?När jag kom hem till Sverige hade jag varit borta i över ett och ett halvt år. Jag var hemma i tre veckor och firade jul – sedan blev jag rastlös och stack iväg igen.

Varför började du cykla runt i världen?

–?När jag luffade runt i Nordafrika och Sydostasien för några år sedan träffade jag en del cyklister. De sa att det var det bästa sättet att resa på och jag ville testa.

–?Det är en enorm frihet att cykla. Du behöver inte passa några bussar och tågtider. Du tar dig lätt dit du vill – och du är mitt i verkligheten ute på landet, bortom turistorterna. Det är lätt att få kontakt med folk när man kommer på cykel.

Är du aldrig rädd under dina strapatser?

–?Det händer sällan. Men när jag var i Australien och upptäckte en stor giftspindel i mitt tält, då blev jag faktiskt lite rädd. Jag var mitt ute i vildmarken och det var flera mil till närmsta läkare. Hade spindeln bitit mig hade jag inte haft en chans.

Nu i april väntar nästa resa, du ska cykla från Azerbajdzjan till Peking i Kina. Vad är det som driver dig?

–?Jag vill se världen. Och jag kan inte tänka mig ett liv där jag gör samma sak varje dag. Jag vill ha omväxling. En del tycker kanske att jag är lite galen. Men att gå till samma jobb varje dag och klaga – det tycker jag är galet.

Fyratusen mil på en cykelsadel?… hur klarar rumpan det?

–?Äh, det är värst första veckan. ­Sedan har baken vant sig.

Du är singel nu. Går det att kombinera ditt cyklande med ett förhållande, tror du?

–?Det är nog inte helt lätt. Men det finns kvinnor som gillar att cykla, har jag hört!