Klappat och klart på Gran Canaria
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-17
Grisfesterna är historia.
Och glöggen är kvar hemma.
I dag är julfirandet på Kanarieöarna mer som ”Hälsoresan” än ”Sällskapsresan”.
Aftonbladet har följt Stig-Helmers fotspår på Gran Canaria.
Charterplanet lättar från ett grått Arlanda. Jag har gjort som Siv Åman, Kim Anderzons rollfigur i kultfilmen ”Sällskapsresan” från 1980, och impulsköpt en sista minuten-biljett till Gran Canaria över julen.
Det dröjer inte länge förrän dryckesvagnen kommer rullande. Medelåldersparet i sätena bredvid börjar semestern med whisky och två småflaskor rödvin var. Jag nöjer mig med kaffe – klockan är ju trots allt bara lite över åtta på morgonen.
Ingen ”Invalido”
När kaptenen landar planet mjukt nästan sex timmar senare är det dags för första likheten med filmen. För visst får kaptenen applåder – men det är ingen som behöver rullas ut i rullstol och, likt Sven Melanders fyllekompis, kallas ”Invalido” i passkontrollen.
På vägen ut ur flygterminalen ser jag mig om efter en mörk spanjor som kan visa mig ”det äkta Spanien”, men ser bara gråhåriga svenska par och bleka, brittiska barnfamiljer.
I samlad trupp slussas vi ut till den väntande bussen och så fort vi rullat ut från flygplatsen greppar en reseledare i färgglad skjorta mikrofonen.
– Välkomna till Gran Canaria!
Precis som Ted Åströms SunTrip-ciceron pratar han som om vi vore lätt efterblivna, alternativt på vår första utlandsresa.
Rena hälsoresan
När bussen svänger ner mot havet och landskapet öppnar sig är det omöjligt att inte tänka på den glättiga samba som spelas när Stig-Helmer och Ole Bramserud närmar sig Nueva Estockholmo, eller Playa del Inglés som turistorten egentligen heter. Men någonstans där slutar likheterna med Lasse Åbergs klassiska filmresa.
På välkomstmötet nästa morgon får vi lära oss att det inte längre heter friskotek – utan PrimeGym och PrimeSpa. Och i stället för att plocka kulor kan vi göra solhälsningen eller följa med på fettförbrännande morgonpromenader.
Träning på julafton
Julaftonsmorgonen är inget undantag. Siv Rosén, 50, och Dan Björkman, 55, från Lidköping står redan och stampar tillsammans med hotellets personlige tränare Antonio Villanueva när jag nyvaket tagit mig ner till hotellpoolen.
– Det här är mer som ”Hälsoresan” än ”Sällskapsresan”, konstaterar Siv Rosén när vi trampar iväg mot stranden.
Min tveksamhet mot den tidiga promenaden byts mot förtjusning så fort vi kommit fram till Playa del Inglés. Solen har just stigit upp och luften är ljummen.
– Perfekt promenadväder. Vilken start på julafton! Sedan blir det massage på hotellet och julmiddag i kväll, säger Siv Rosén.
Julmat på kvarterskrog
Efter frukostbuffé med extra valnötter, fikon och dadlar dagen till ära tillbringas förstås julafton vid poolen. Vattengympan har precis satt i
gång, och ett gäng damer rör sig i takt till ”Santa Claus is comin’ to town”. Men mer julstämning än så blir det inte.
Några timmar senare vankas det fördrink i rum 339, hos familjerna Gustavsson och Erlandsson från Kalmar och Lund. På köksbordet ligger några julklappar inslagna i tidningspapper.
– Ja, det finns ju inget julpapper i hela Playa del Inglés, förklarar Lennart Svensson.
Tittar på julkalendern
Varsin julklapp och julkalendern på SVT Europa – närmare en tradtionell julafton än så kommer inte sällskapet den här julen.
– Vi ska äta middag på en kvarterskrog. Julmaten fick vi nog av hemma efter alla julbord, säger Ricky Gustavsson.
I det öppna, 80-talspatinerade köpcentret Yumbo lockar restaurangerna fortfarande med menyer på sex olika språk och solblekta fotografier på fish and chips.
Alla typer finns representerade. Här hoppar barn på stora studsmattor samtidigt som en gatukonstnär ritar karikatyrteckningar av fnissiga par. Två transor i glittriga julskruder glider runt och skickar slängkyssar.
– Merry christmas, darling!
Det är som en stadsfestival från tidigt 90-tal, pridefestival och julafton i ett.
Karaktärerna finns kvar
Inte långt därifrån hörs svensk dansbandsmusik. På scenen vid svenskhotellet Playa del Sol står tre musiker i tomteluvor och vajar med i takt till ”Leende guldbruna ögon”. På dansgolvet sveper 50-plus-paren runt.
Vid ett av borden sitter ett grabbgäng från Göteborg i varsin tomteluva med långa, vita flätor.
– Denna julafton kommer vi minnas som varm och god och trevlig, inte alls som den brukar vara i Sverige, säger Mathias Alexandersson. Innan julafton hinner bli juldag hamnar jag på tapasbaren Tango, där svensktalande Juan bjuder på spansk juldricka: sangria och cava.
Han är det närmaste en karaktär ur ”Sällskapsresan” jag kommer den här julaftonen. Men Rolf Broquist, 52, vid bordet intill, har tillbringat tre veckor på Gran Canaria varje år sedan 1991.
Han hävdar, med en suck, att alla karaktärer finns kvar.
– Utom Melanders ”Invalido”. För flygbolagen har tagit tag i supandet på planen.
Hur är det att fira jul på Gran Canaria?
Ulla-Britt Lundström, 67, Inger Westerdahl, 60, Levi Larsson, Edvin Larsson, Erik Westerdahl, Roland Lundström, Per Westerdahl, Eva Westerdahl, Anette Larsson, Martin Larsson, Luleå:
–Underbart! Vi firade lilla julafton hemma innan vi for, så vi har inte med oss någon julmat eller något sånt. Vi åker hit varje år, för att det är så skönt att få uppleva sommar mitt i vintern. Allt här är så enkelt – men det har blivit dyrare sedan euron kom.
Carl-Göran och Veronica Groth med sonen Gabriel, från Frändefors:
– Man kan inte klaga, särskilt inte när man hör vad det är för väder hemma. Det är första gången vi firar jul här, vi fick ett infall och åkte. Vi kommer inte göra om det varje år, men någon gång kan det vara skönt att testa något annat.
Karin Hellberg, 26, med Alva, Gunvor och Jan-Åke Jonsson, Melker med Sara och Thomas Samson, från Norrköping:
–Jättehärligt! Vi konstaterade just att Kalle Anka börjar om en halvtimme. Men vi ska nog inte titta, ett år kan vi klara oss utan Kalle och julskinka. Vi åkte hit för att vara tillsammans hela familjen. Och i kväll firar vi med att äta på stekhus.
Ladda ner Gran CanariaAnnika Goldhammer