Karibiens nya strand
Uppdaterad 2017-07-27 | Publicerad 2008-09-19
All inclusive och lyxliv i Samaná – men runt hörnet finns verkligheten
Dominikanska republiken har länge varit en dröm för strandälskare.
Men den bästa delen av ön har varit okänd för chartersvenskar – tills nu.
Dags att lägga till Samaná, vinterns karibiska nyhet, på önskelistan.
Morgonhimlen i Las Terrenas skiftar i pastellfärger. Solen har ännu inte stigit upp. Det har däremot de första tyskarna. De kommer lommande mot stranden med de blå hotellhanddukarna hängande över axlarna.
På all inclusive-hotellet vid stranden El Portillo finns allt i överflöd – allt utom solstolar. Därför är tyskarna där och lägger ut handdukar innan de ilar mot matsalen och den överdådiga frukostbuffén.
Skilda världar
Kvar mellan solstolarna blir två hotellarbetare, som krattar sanden ren från gårdagens strandbarsplastglas – och en beväpnad vakt, vankandes bredvid en stor, röd skylt som markerar gränsen mot den allmänna stranden.
En mer symbolisk bild för de två olika världarna på Dominikanska republiken är svår att hitta.
Innanför hotellgrindarna är hotellkomplexen så stora att man ofta behöver både karta och golfbil för att ta sig fram. Aktivitetsscheman som är så späckade att man kan lära sig spanska, spela vattenpolo, testa merenguedans, åka på fisketur, måla och få tennislektioner på en och samma dag. Och på kvällarna är det karibiska shower, dansaftnar och trolleri om vart annat.
Massor med mat
Men mer än något annat är det mat: enorma frukostbufféer med tio olika former av vitt bröd, sju sorters kakor, ägg med tre olika koktider. Plus, om det inte duger, kockar som steker äggen precis som du vill ha dem.
Antingen så älskar man det eller så lämnar man det.
Och upptäcker världen utanför. Ser bygatorna kantade av bilverkstäder, frisörer och nyfikna barn, hör de uppiggande rytmerna från merenguebarer och öppna fönster.
Känner lukterna från snabbmatskioskerna med grillad kyckling och smakerna från de färska, söta mangofrukterna.
En karibisk skönhet
Och så är det stränderna. De som faktiskt ser ut som de gör i charterkatalogerna.
En kort bilresa väster om hotellstranden i El Portillo hittar vi en av dem: Playa Bonita, en okrattad karibisk skönhet med ett av kustens bästa korallrev. Här kan du trampa sand i över en mil, längs blågrönt vatten. Och du behöver inte gå upp i ottan för att hitta en ledig handduksplats – här finns fler palmer än turister.
Än mindre folk möter vi på Playa Cosón, ytterligare en bit västerut. Vi promenerar en bra bit längs stranden innan vi möter två kvinnor med ett barn som entusiastiskt fyller en påse med fina stenar.
– Här är jättehärligt, mest för att det är så lite folk. Men det finns finare stränder. Playa Rincón till exempel, den måste ni bara se, säger ryskan Elena Polonska som för tillfället bor i Las Terrenas.
Lätt att fastna
Nästa dag följer vi hennes råd och kör mot stranden som har rankats som en av världens bästa. På vägen dit passerar ett prunkande landskap utanför bilfönstren: blommande akaciaträd, stora chokladbruna kakaofrukter, berg insvepta i djungelgrönska. Men vi ser också byar med skjulliknande hem av ihoplappad plåt, tilltufsade hundar och små barn som leker längs vägen där turistbussar dundrar förbi.
Ständiga kontraster.
Vägen tar slut mitt i stranden i den charmiga turistbyn Las Galeras. Här är det lätt att fastna – den vita sanden får oss att vilja slå läger. Men nu är Las Galeras främst en trampolin till Playa Rincón så vi hoppar i en av motorbåtarna vid stranden.
En kvart senare välkomnas vi av turkost vatten och solvarm, lattefärgad sand. Solstolarna är lätträknade. Här finns inga all inclusive-hotell, bara ett par restauranger utan menyer.
–Vi serverar alltid det vi har fångat för dagen, säger servitören på Rudy’s och langar upp languster på en stor grill.
På bardisken intill står rader av färska, stora ananasfrukter och väntar på att fyllas med rom och kokosmjölk.
– Una piña colada, por favor.
Sticker ner sugröret, sippar och ler. Det är Karibien samlat i en ananas, mil från den färdigblandade piña coladan på hotellet.
Nöjt gäng
Vid ett av de stora träborden bredvid sitter ett nordiskt blont gäng, som visar sig vara två svensk-finska familjer fyllda av superlativ.
– Supergott, säger Joel Nurmilampi från Skellefteå om maten de just fått serverad: grillad fisk och platanos, friterad matbanan.
– Super! säger Dreger Celvin om stranden.
Dottern Sara är inte lika överväldigad.
– Jag var här för två år sedan och då var vi nästan helt ensamma på stranden. Nu är det många som ordnar dagsturer hit och det har blivit fler restauranger. Fast stranden är fortfarande jättefin.
Gör egna utflykter
Familjerna reser runt på egen hand, bor på enkla hotell och har hunnit se stora delar av Samaná.
– Stränderna här är fantastiska. Det är ju precis så här man vill ha vattnet, säger Joel Nurmilampi, tittar ut över stranden och tillägger:
– Det finns så mycket mer att se om man lämnar hotellet och gör egna utflykter. I morgon åker vi på valsafari.
