När solen går ner vaknar staden
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-23
I Kuala Lumpur har du råd att unna dig lite lyx
När solen försvinner bakom skyskraporna vaknar Kuala Lumpur. Miljoner lampor glimmar till och lyser upp. Det ryker från uteserveringarna, det doftar söt satay.
Människor strosar planlöst omkring, människor sitter i parken och håller om varandra.
Människorna som utgör staden börjar leva.
Själv sitter jag i skybaren mittemot Petronas Towers – de två tvillingtornen som likt två raketer skjuter 451,9 meter upp mot himlen. En himmel som denna kväll färgas orange av solens sista strålar.
Jag sitter där i baren till ett av de många lyxhotellen. En champagnedrink vilar på fönsterblecket och tillsammans med konturen av de två tornen som skjuter upp i fjärran bildar de en märklig syn. Det är som om husen och hela staden bubblar. Baren där jag sitter är bara en i mängden av det som utgör det nya, trendiga och inte minst lyxiga KL, som staden kallas. Och kanske bäst av allt – billig lyx. En lyx och en hype som får allt fler besökare att välja Malaysias huvudstad framför Asiens mer klassiska metropoler. För det är här om någonstans du ska unna dig lyxen, det är här ett galant hotell inte kostar skjortan och ja, det är här du kan spendera och verkligen njuta av det.
– Jag tycker att det är roligt att så många hittar hit. För KL är bra. Mer ordnad än Bangkok och mer Asien än Singapore, säger taxichauffören Mohammed och ler.
”Ut och gå”
Han älskar sin stad och det märks när han kryssar genom gatorna i sin slitna taxi in mot mitt hotell. Han är född här och kan bakgatorna utan och innan. Jag betalar honom ungefär 20 kronor för en resa inom centrum och precis när jag ska slå igen dörren viskar han nästan.
– Mister, du borde ut och gå. Då inte bara ser du mitt hem, då upplever du min stad.
Så jag går. Planlöst omkring i flera timmar. Att promenera här är inte det enklaste då trottoarerna – om de överhuvudtaget finns – ofta är fyllda av hål och hinder. Men bara under de sista åren har det blivit mycket bättre och Mohammeds taxi i all ära, det är till fots som du känner staden. Jag går planlöst. Mitt i staden, lite som om hon vore min.
Utan att tänka hamnar jag på Pavilion, en av stadens enorma lyxgallerior med nätta 450 butiker. Och utan att ens hinna reagera har jag köpt en ny väska och ett par nya Guccibågar. Till mitt försvar säger jag att jag faktiskt behövde dem, bara för att de var så himla billiga (och nej, i lyxens KL är inget fejk). Shoppinglogik på högsta nivå.
Chinatown en höjdare
Jag fortsätter gå lika planlöst och hamnar lite senare i Chinatown. Ett mecka för klockor, glasögon, skor och väskor. Jag hittar ett par glasögon liknande de jag köpt, märket är det något okända Cuggi. Jag stöder inte pirathandeln, men jag kan verkligen inte sluta fascineras av Asiens alla marknader med mer eller mindre tvivelaktiga märken. Jag kan gå omkring i timmar och titta på kommersen. Det är lite Asien i miniatyr. Allt är möjligt, inget omöjligt.
Som tur är är ju inte Chinatown bara piratmarknad och kommers, här finns även en hel hop magiska restauranger. Ju mindre, desto bättre nästan. Jag chansar på ett litet hål i väggen. Snart sitter jag på en plaststol med en rykande färsk dumpling framför mig. Långt ifrån den lyx och flärd jag vältrade mig i föregående natt. Men precis lika bra.
Till fots igen. Solen är sakta på väg ner. Jag känner hur det doftar. Jag känner hur det blandas dofter, smaker och intryck. Det här är en enda stor blandning av Asien. Lite mer ordnad, men ändå galet mycket Asien helt enkelt.
Och nu är det kväll igen. Himlen är åter orange.
Nu börjar livet om här i Kuala Lumpur.
Ladda ner resguider (för Aftonbladet Plus-kunder):
Daniel Ohlsson/text&foto