Medelhavet runt - gardera med kryss
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2003-10-18
Aftonbladet ombord på European Stars
Nästan omärkligt lägger det 250 meter långa fartyget ut från kajen vid den stökiga, svettiga färjeterminalen i Neapel.
Ombord breder en luftkonditionerad lyx ut sig över tio våningar med allt från teakdäck, pooler och jacuzzi till spelhallar, barer och restauranger.
Resa åker på kryssning i Medelhavet.
D et är inte svårt att styra fartyget. Om det inte blåser. Det har ett stort vindfång, säger Guiseppe Russo, kapten på European Stars.
Han behöver bara vrida på ett runt reglage åt det håll han vill att båten ska gå, till exempel rakt åt sidan för att komma ut från kajen.
Bakom oss försvinner långsamt Neapels hamn när fartygets 40 000 hästkrafter sätter kurs mot Sorrento och Capri.
I den svala hytten väntar en stor fruktskål och ett välkomstkort. Inom kort knackar det på dörren.
- God kväll och välkommen, säger kabinstewarden. Är allt till belåtenhet? Kan jag göra något?
Nej, tack. Jag byter om för middagen, klädkoden i kväll är semiformell: kavaj och långbyxor, ingen slips.
- Välkommen, säger också hovmästaren från Kuba när jag kommer in i matsalen. Han tittar på mitt lilla id-kort som jag fick när jag gick ombord.
- Bo Svaernstroem? Ni går av i Palma?
Jag nickar, trots det märkliga uttalet, mest förvånad över hans kunskaper om min rutt.
- Allt till belåtenhet? säger han och visar mig bordet, drar ut stolen och lägger linneservetten i mitt knä.
- Hoppas att ni får en mycket trevlig middag. Är det något, säg bara till.
Efter honom kommer assisterande hovmästaren från Panama, säger hej och önskar mig en trevlig kväll. Efter honom kommer servitrisen med menyn och presenterar sig. Efter henne den assisterande servitrisen, och sedan ytterligare två personer med samma ärende. De menar väl, är trevliga och uppmärksamma, men det blir besvärande. De kommer lite för nära, är lite för många, gör lite för mycket.
En av dem som kommer fram och säger hej är Malin Karlsson, 29, från Småland i Sverige. Hon är cellar master och ansvarar bland annat för barpersonalen och vinerna ombord.
- Folk väljer inte så mycket exklusiva viner. Det här är ju ett bolag som vänder sig till den breda allmänheten. Men det finns alltid några på varje kryssning, som beställer in dyra viner.
Tidigare har hon jobbat på amerikanska båtar.
- Det är annorlunda att jobba med européer. Amerikanarna är mer lättsamma och nyfikna. Sydeuropéerna kan vara lite mer petiga och krävande.
Men svenskar är populära.
- Det är först senaste halvåret som vi har haft svenskar ombord. Det är roligt. Det känns som om jag känner dem. Jag vet hur de tänker.
Menyn är väl tilltagen och ingår i kryssningsbiljetten. En liten räksnitt med gravlaxsås som aptitretare, lax till förrätt, sallad, kalv- och nötkött till varmrätt och en liten äppelpaj med glass till efterrätt.
Ostfatet står jag över.
- Mina damer och herrar, en mycket god kväll och hoppas att ni njuter av att vara ombord med oss på European Stars, ljuder en beskäftig mansröst från högtalaren. Om cirka 15 minuter passerar vi alldeles intill den fantastiska kusten vid Sorrento. Missa inte detta unikt, fantastiska tillfälle att se denna enastående kustremsa med European Stars.
Han upprepar påannonseringen på italienska, spanska, franska och tyska. Det blir lite flåshurtigt, men utsikten är formidabel, det har högtalarrösten alldeles rätt i. De tvärbranta, vita klipporna reser sig ur havet med hus som nästan balanserar på kanten. Solen håller på att gå ned och allt vävs in i ett guldgult skimmer.
En stund senare passerar vi Capri. Uppe på däck fotograferar folk varandra med den klippiga ön och solnedgången i bakgrunden. En ung man byter omsorgsfullt objektiv på kameran för att ta bilder av sin flickvän, ett äldre par håller om varandra och lutar sig mot relingen medan någon vän tar en bild av dem, en bestämd pappa dirigerar hela sin familj att gå på rätt sätt över däcket.
Det är som en massrörelse.
Ett band spelar långsamt i en av barerna vid poolerna. En ljummen Medelhavsvind drar genom håret. Det doftar svagt av parfym och en tunn slinga cigarettrök.
Jag lutar mig mot relingen, ser det vita skummet från båten och Capri som glider upp på babords sida och lyssnar till musiken. Känslan av kryssning är fullständig.
Lite senare på kvällen börjar nattlivet i fartygets fem barer, flera med dansgolv och levande musik - samt ett "hot hot" disko.
Men jag upptäcker snart att det låter mer än det är. Längst ned i Shelagh"s irländska pub sitter mest tyskar och dricker öl och pratar. Hos Chez Georges dansar några äldre par till Frank Sinatra-låtar. Men de flesta sitter tillbakalutade med en drink i handen.
I spelhallen San Remo står folk vid roulettborden och på övre däck, under bar himmel, spelar Popcorn-orkestern.
I baren serverar Neza Esguerra, 37, från Filippinerna, drinkar.
- Här möter man alla nationaliteter, säger hon. Det är den största skillnaden mot att jobba i land.
Hur är svenskarna, undrar jag.
- Första kvällen, i Genua där de flesta går ombord, dricker de inte så mycket. Men andra dagen brukar de börja redan på eftermiddagen.
- Vid midnatt en gång, när jag skulle stänga baren, sprang ett gäng svenskar runt som tokar. Men de är trevliga, jag gillar dem.
Jag slår mig ned med en öl vid ett av borden och ser ut över dansgolvet. Par i alla åldrar dansar till tango, vals, foxtrot och en och annan flamencolåt. Lite längre bort, i skuggan från akterbyggnaden, står två ungdomar tätt tillsammans och kysser varandra i månskenet.
Folk har roligt - eller snarare, trevligt. Ingen är stupfull. Stämningen är mer tillbakalutad - som den kanske bör vara ombord på ett kryssningsfartyg.
Men något "hot hot" disko är det inte fråga om.
- När jag kom dit klockan halv ett på natten var det bara massa tio, elva-åringar där. Jag vände i dörren, säger Fredrik Daun, 18, från Uppsala, när jag träffar honom nästa dag.
Det erbjuds också shower à la glamour och glitter ombord. Lättklädda dansare spelar upp "1001 nights".
Salongen är nästan fullsatt. Men tyvärr inleds förställningen med en frågesport.
- Vilken är den mest populära sporten i Japan?
Rösten är samma som lade ut texten om klipporna i Sorrento och han tar om frågan på alla stora europeiska språk. Publiken är nästan med, men bara nästan.
- Sumobrottning, tror någon.
- Amerikansk fotboll, tror en annan.
Rätt svar visar sig förvånande nog vara baseboll.
Det är folkligt - det märks att det här är en kryssning som vänder sig till en bred publik. Man försöker popularisera allt. I längden blir det ansträngande.
Nästa morgon ligger fartyget i hamn vid Messina på Sicilien. Uppe på däck ligger solbadare glest utspridda - men nästan alla solstolar är ändå markerade. Särskilt de i skuggan.
I solen är det outhärdligt varmt, trots en fläktande vind, och runt de två poolerna med saltvatten är det trångt.
De flesta ombord är italienare, många är barnfamiljer. Äldre par och ungdomar som fortfarande reser med sina föräldrar syns också. Men barnlösa par i 25-30-årsåldern eller singlar går inte att hitta. Inte heller de klassiska blåhåriga damerna.
Skulle man få tråkigt ombord står en hel armé av underhållare redo att jaga tristessen på flykt. En bit bort på däck pågår exempelvis ett jympapass. Ledaren ropar - eller snarare skriker - i mikrofonerna och försöker egga publiken att bli mer aktiv. En liten grupp försöker hänga med så gott det går.
Så fortgår det hela dagen: jympingen avbyts av en pingisturnering, sedan är det dags för "crazy basket game", kaffeleken, vattenvolley, frågesport och "crazy" frågesport"
Lekledarnas hurtfriska röster ekar över däcket och jag försöker blunda och tänka bort dem. Det går inte.
- Det är ett himla liv på soldäck. Det ska vrålas hela tiden, säger Hans Strand, 63, från Stockholm med en suck.
- Och ska man ha solstolar i skuggan, måste man komma tidigt för att hinna före tyskarna, säger hans fru Peggy Strand, 61.
Men annars tycker de om att kryssa.
- Det är andra gången vi gör det. Det är härlig avkoppling. Vi njuter av värmen och att få se oss om på ett snabbt sätt, säger Peggy.
- Jag tycker inte om att stanna länge på ett ställe. Här rör vi på oss hela tiden, säger Hans med ett skratt.
Bäst ombord är servicen.
- Vi njuter av att bli uppassade. Personalen är underbar, säger båda två.
- Men i dag håller vi oss inne, säger Peggy. Vi brände oss som hoppsan i går.
Ombord finns också en basketplan, en minigolfbana och en golfsimulator. Man kan också prova att klättra på en klättervägg. Men i 35-gradig hetta och obarmhärtig sol är intresset det enda som är svalt.
De flesta gästerna gör precis det man förväntar sig av en kryssning: sitter i en solstol i skuggan och läser en bok.
- En stor skillnad mellan kryssningar i Europa och USA är det personliga utrymmet och artigheten, säger John Allman, från Arkansas i USA, men bosatt i Tyskland, som kryssar med sin familj och sina föräldrar.
- Det är bättre med plats i USA. Här trängs alla med alla. Tar man inte för sig i kön kommer man aldrig fram. I USA handlar också kryssning om avkoppling. Här är det mer kultur med dagsutflykter i olika länder. En amerikansk utflykt kan vara ett besök till den lokala stranden, det är allt, säger han.
Att kryssa innebär att vara till sjöss under kvällar och nätter. På dagarna ligger skeppet i hamn. Efter Sicilien lägger vi till vid Bizerte i Tunisien. Vid varje ställe erbjuds förstås en rad utflykter. Jag väljer att följa med på den stora Tunis-turen.
- Alla som ska med den engelskspråkiga turen samlas kring supersexiga Theresa, säger en röst i högtalaren i samlingsrummet Politeama teatern, där vi väntar på att få gå ombord på sluparna som ska föra oss i land.
- Hon kommer att strippa på väg ned till båtarna, fortsätter högtalarrösten.
Några skrattar, men de flesta skruvar förläget på sig, särskilt Theresa. Personalens hurtighet landar inte alltid rätt .
I hamn blir vi omhändertagna av guiden Mourad som effektivt berättar om allt vi ser.
Karthago klaras av på 45 minuter, sedan är det dags för Bardo museum med mosaik från romartiden och Sidi Bou Said, en stadsdel med bara vita och blåa hus - före lunch inne i Tunis. Efter den väntar ett besök i den gamla arabiska delen av Tunis med smala gränder och fullt av hantverksbutiker. Det går undan. Men vi hinner se en hel del av Tunis.
Med på utflykten är Stefan Daun från Uppsala som firar sin 50-årsdag med att kryssa tillsammans med sin familj och sina vänner.
- Utflykterna är en stor del av upplevelsen, att få se nya ställen, säger han.
- Tänk, i dag är vi i Afrika. Där har jag aldrig varit förut. Det är roligt, särskilt för barnen.
Annars är Stefan besviken på kryssningen.
- Jag förväntade mig mer för pengarna. Att det skulle vara flottare, mer kryssningsatmosfär ombord. Nu tycker jag att det är lite grisfest över det hela.
Bäst tycker han om hytten.
- Vi har en egen balkong. Tänk dig att gå upp tidigt på morgonen, öppna dörrarna och gå ut och sätta sig. Det är alldeles varmt och man ser Tunisiens kust glida förbi. Det är underbart.
Under middagen frågar kyparna och hovmästarna hur man haft det under dagen, om man varit i land, om allt är till belåtenhet. De jobbar hårt på att känna igen, få en personlig kontakt. Och de lyckas delvis: jag känner mig välkommen, men också påpassad.
Under kvällen går vi utmed Tunisiens kust på väg västerut mot Mallorca. Från övre däck ser jag klippor, stränder, små samhällen.
Det är här den starkaste kryssningskänslan finns. Månen glittrar i Medelhavet medan vi stadigt stävar fram genom vattnet, en varm, stark vind blåser mot ansiktet. Det luktar hav, fjärran länder. Motorn hörs avlägset, dovt.
Tyvärr störs friden av orkestrar och showledare som arbetar vidare med kvällsversionen av dagens lekar.
Det är som om man förutsatte att alla egentligen tycker att det är tråkigt att vara ombord på ett kryssningsfartyg och att man därför måste göra allt för att underhålla dem, som småbarn i baksätet på bilen.
När jag lämnar fartyget i Palma de Mallorca efter tre dagar njuter jag av den halvotrevlige taxichaufförens sällskap, som inte frågar hur jag haft det, om allt är till belåtenhet.
Fakta: European Stars
Bo Svernström, /text och foto